Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Och den lilla flickan log,
hennes ögon blänkte:
»Vägen dit, den vet jag nog,
just där sol sig sänkte,
där gå gyllne strålars spång.
Över den skall gå din gång.
Och den lilla flickan log.
Hennes ögon blänkte.
Inte vet jag det, om sen
gossen hittat vägen.
Kanske står han kvar där än,
tittande förlägen,
tittande förundrad på
ögon, skrattande och grå.
Inte vet jag det, om se’n
gossen hittat vägen.
(A. M. Roos)
19. Solskenets visa.
Måttligt.
ö-
Ivar Hallström.
N—,
1. Sov du lil - - la vi - de ung; än så är det vin - ter.
Än så so-va björk och ljung, ros och hy - a - cin-ter,
än så so - va björk och ljung, ros och hy - - a - - cin - ter.
2. Än så är det långt till vår. 3. Men när vårluft smeker dig,
Sov, du lilla vide! solskens famn dig vaggar,
|: Ingen rönn i blomma står, |: då blir grönt på skogens stig,
björnen är i ide. :| och var blomma flaggar. :|
4. Vakna liten vide glatt,
solens öga ser dig.
|: Efter vinterns långa natt
gröna kläder ger dig. :|
Z. Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
