- Project Runeberg -  Doña Perfecta /
12

(1893) [MARC] Author: Benito Pérez Galdós Translator: Karl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en liten ömklig bäck släpade sig tram, och kommo sedan
in på ett fält, fullt af sten och utan ringaste spår till
vegetation.

— Jorden här är mycket dålig — sade- den resande
och vände sig om för att se efter sin ledsven och
följeslagare, som blifvit något efter. — Det är omöjligt för er
att draga någon nytta af den, ty den består blott af dy
och sand.

Lycurgus svarade full af ödmjukhet:

— Det är inte mitt. . . det är ert.

— Jag ser, att allt hvad som är dåligt här tillhör
111ig — sade främlingen, godmodigt skrattande.

Under detta samtal kommo de åter in på stora
landsvägen. Solen, som nyss uppstigit vid horizonten, utsände
sina lifgifvande strålar åt alla håll och öfversvämmade
fälten med floder af ljus. Den ofantliga molnfria himlen
tycktes vidga sig ännu mera och aflägsna sig från jorden
liksom för att från sin höjd bättre kunna skåda ned på
henne och förnöja sig vid hennes åsyn. Det kala och
öde landskapet låg utsträckt, deladt i gula, svarta, gråa
eller lätt grönaktiga trianglar och fyrkanter och liknade
i viss mån en trasig hoplappad mantel, som man bredt
ut i solskenet. Men på denna eländiga mantel hade
kristendomen och muhamedanismen utkämpat sagolika
strider; det var fält, rika på ärofulla minnen om man så
vill, men illa tilltygade efter forntidens strider.

— Jag tror det kommer att bränna hett i dag, herr
Lycurgus — sade den resande och öppnade på kappan,
i hvilken han var insvept. — En sådan tråkig väg! Så
långt ögat når, kan man ju inte upptäcka ett enda träd.
Här framträder «ronien ändå bjertare — allting är
motsatsen till hvad det kallas. Hvarför har man kallat
detta ställe ”los Alamillos” (de små popplarne), då här
icke fins ett spår af popplar, vare sig små eller stora?

Farbror Lycurgus svarade icke på denna fråga,
emedan han riktat hela sin uppmärksamhet på vissa aflägsna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbpdona/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free