Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patriarkaliska vanor! Hvilken ädel enkelhet! Hvilken
virgiliansk landtlig frid! Om du vore latinare i stället
för matematiker, så skulle du vid inträdet i staden kunna
säga ditt "ergo tua rura manebunt”. Hvilken förträfflig
plats att egna sig åt sjelfbetraktelser och förbereda sig
till goda verk! Der är allt godhet och heder; der känner
man icke till lögn och falskhet som i våra stora städer;
der spira på nytt upp i vår själ alla de goda afsigter,
som dränkts i det moderna lifvets tummei: der vaknar
på nytt barndomens tro, och i djupet af ens själ
uppstiger en obeskriflig längtan, som med nästan barnslig
otålighet ropar: ”jag vill lefva”. y
Få dagar efter denna öfverläggning, lemnads Pepe
Puerto Real. Han hade några månader förut undanbedt
sig ett uppdrag från regeringen att göra en geologisk
undersökning af Nahara’s flodbädd i Orbajosadalen, men
till följd af de planer, till hvilka den omtalade
öfver-läggningen gifvit upphof, tänkte han nu: ”man måste
begagna tiden. Vete Gud huru länge detta mitt frieri ocli
allt besvär, som kan följa deraf, kommer att räcka”. Han
be-gaf sig till Madrid och anhöll om uppdraget att
undersöka Naharas flodbädd, hvilket han äfven utan svårighet
erhöll, trots att det egentligen icke tillhörde hans fack.
Derpå gaf han sig i väg, och efter ett par tågombyten,
fördes han af det blandade tåget n:r 65, såsom vi redan
sett, direkte i farbror Lycurgus’ kärleksfulla armar.
Den förträfflige unge mannen stod nu på gränsen af
sitt 84:de år. Han var starkt, nästan herkuliskt bygd,
ovanligt välväxt och med en utmanande hållning. Hade
han burit militärisk uniform, skulle han erbjudit den
mest martialiska anblick man gerna kunnat tänka sig.
Håret och skägget var ljust, men hans ansigte egde icke den
sachsiska racens flegmntiska, oföränderliga lugn, utan tvärt
om en sådan liflighet, att hans ögon föreföllo svarta, ehuru
de icke voro det. Man skulle lätt kunnat uppställa honom
som en fulländad symbol för manlig skönhet och styrka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
