Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om lian varit huggen i marmor, borde konstnären på
piedestalen till sitt verk häfva ingraverat dessa ord
intelligens, styrka. Och om nu också icke dessa egenskaper
stodo att läsa utanpå i tydliga bokstäfver, så såg man
dem skymta fram ur hans blick, märkte man dem i den
dragningskraft han utöfvade på alla och i den sympati,
som umgänget med honom alltid uppväckte.
Han var icke en af dem som tala mycket; det är
endast ytliga karakterer utan stadga i sina idéer, som äro
benägna for talträngdhet; hans djupa genomträngande
förstånd gjorde honom snarare ordkarg i de diskussioner
om ditt och datt, som vanligen föras emellan män, livilka
lefva med ute i verlden, men i sin konversation kunde
han ofta lägga i dagen en pikant och fyndig vältalighet,
som härftöt från hans sunda förstånd och riktiga och
måttfulla uppfattning af saker och ting. Han tålte
aldrig lögner, hårklyfverier eller dessa tankens ordlekar,
hvari många personer, smittade af gongorismen, finna nöje;
men Pepe Eey brukade ofta vid förfäktandet af
sanningens och verklighetens rätt använda skämtets vapen,
kanske icke alltid med den hänsyn han borde. Detta var
nästan ett fel i ögonen på ett stort antal personer, som
värderade honom, men livilka det föreföll som om vår unge
hjelte något vanvördigt såge ned på en massa saker och
förhållanden, erkända och gillade af samhället. Yi måste
tillstå det, äfven om det något skulle förminska läsarens goda
tanke om honom: Eey egde icke denna angenäma tolerans,
så vanlig i vårt medgörliga sekel, som uppfunnit särskilda
beslöjade talesätt och beteckningar för att skyla det, som
för allmänhetens ögon skulle kunna vara stötande.
Sådan och icke annorlunda, var, trots allt hvad
förtalet kunde säga, den man, som farbror Lycurgus förde
in i Orbajosa på den stund och timme, då domkyrkans
klockor ringde till högmessa. Sedan de båda blickat öfver
vallen in i trädgården, sett Eosario och Penitenciario och
märkt hur flickan sprungit in i huset, drefvo de på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
