- Project Runeberg -  Doña Perfecta /
51

(1893) [MARC] Author: Benito Pérez Galdós Translator: Karl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade den

för att han skall vara det äfven för mig —
unge mannen. — Är lian ofta här?

— Hvar enda dag. Han är mycket ofta hos oss —
svarade Rosario okonstladt. — Han är så snäll och
älskvärd. Och han håller så mycket af mig.

— Jag tror jag riktigt börjar tycka om den herrn.

— Han brukar äfven komma om aftnarne och spela
tresillo — tilläde flickan — ty hvar kväll komma
främmande hit för att spela. Det är domaren,
stads-fiskalen, rektorn, biskopens sekreterare, borgmästaren, herr
Inocencios brorson . . .

— Ah, Jacintito, advokaten.

— Ja. Den stackars gossen är god som guld. Hans
morbror riktigt afgudar honom. Allt sedan han kom hit
från universitetet med sin doktorshatt — ty han är doktor
i ett par fakulteter och tog utmärkta betyg — kan du
tänka dig det! . . . nå allt sen han kom hit, så tager hans
morbror honom med sig hit mycket ofta. Mamma tycker
också mycket om honom . . . Det är en mycket ordentlig
ung man. Han går hem tidigt med sin morbror; går
aldrig på klubbar om aftnarne; aldrig spelar han eller
kastar ut pengar, utan sitter och arbetar hos Lorenzo
Ruéz, som är den förnämste advokaten i Orbajosa. Man
påstår, att Jacinto en dag kommer att bli en ryktbar
advokat.

— Hans morbror öfverdref icke, då han berömde
honom, ser jag — sade Pepe. — Jag är ledsen jag
pratade alla de der dumheterna om advokater. Snälla kusin,
säg mig, bar jag mig opassande åt?

— Visst inte, jag tycker du hade mycket rätt.

— Men allvarsamt, var jag inte litet. . . .

— Nej visst inte.

— Du lyfter en sten från mitt lijerta. Sanningen
är, att jag oupphörligt mot min vilja kom i gräl med den
vördnadsvärde presten. Jag är mycket ledsen de råt.

— Hvad jag tror — sade Rosario, i det hon med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbpdona/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free