Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppåt och nedåt, öfverallt rådde en djup graflik tystnad;
icke ett steg, icke en röst, icke en skymt af någon
men-niska. Men ’snart nåddes hans öra af besynnerliga ljud,
liknande hviskandet af kvinnoläppar, derpå hörde han
gnisslandet af gardiner, som drogos upp. Han uppfångade
några ord och hörde slutligen någon med behaglig röst
gnola på en visa, en knähund, som skälde, samt andra
tecken till mensldig existens, som föreföllo honom
egendomliga på ett dylikt ställe. Då Pepe Rey såg närmare
efter, märkte han att dessa ljud utgingo från en
ofantlig-balkong med jalousier, som var belägen midt emot fönstret
der han satt. Han hade ännu icke slutat med sina
iakttagelser, då en medlem af Casinot plötsligen stack upp
vid hans sida och skrattande sade till honom:
— Aha herr Pepe, en sådan skälm! Här har ni
stängt in er för att skalkas med flickorna!
Den, som yttrade dessa ord, var herr Juan Tafetán,
en angenäm kurre och en af de få i Casinot, som hade
visat Rey uppriktig vänskap och beundran. Med sitt
einnoberröda lilla ansigte, sina svartfärgade mustacher,
lifliga små ögon, obetydliga gestalt och hår, som med
stor omsorg var kammadt så, att det skulle dölja hans
skallighet, gjorde herr Juan Tafetán en figur, som
betydligt skilde sig från Antinous’. Men han var mycket
sympatisk, och egde i synnerhet en stor talang att berätta
roliga historier. Han skrattade ofta och mycket, och
dallan gjorde det, betäcktes hans ansigte med groteska rynkor
ända från hårfästet ned till skägget. Trots sina anlag
för pikanta skämt och det bifall hans talang aldrig felade
framkalla, talade han aldrig illa om folk. Alla höllo af
honom, och Pepe Rey brukade tillbringa angenäma
stunder i hans sällskap. Den stackars Tafetán hade förut
varit anstäld i något embetsverk i provinsens liufvudstad,
men lefde nu i Orbajosa på en anspråkslös lön,
otillräcklig för hans uppehälle. Men hvad som felades förskaffade
han sig genom att spela klarinett vid processioner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
