- Project Runeberg -  Doña Perfecta /
115

(1893) [MARC] Author: Benito Pérez Galdós Translator: Karl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Se så, det är nog — sade doña Perfecta skrat- ■
tande. — Besvära inte längre min brorson. Pepe bry
dig inte om den der token . . . Yill ni jag skall säga, hvad
som uppväckt den store Caballuco’s vrede?

— Vrede? Jag förstår det nu — sade Penitenciario,
i det lian lutade sig tillbaka i stolen och skrattade med
bullersam glädtighet.

— Jag ville säga herr José ... — brummade den
fruktansvärde ryttaren.

— Tig för Guds skull menniska och spräck inte
öron-hinnorna på oss!

— Herr Caballuco — sade presten — det är väl inte
underligt, om herrarne från hufvudstaden slå ur brädet
de råa liästkarlarne i vår fattiga bygd . . .

— Kort och godt, Pepe, saken är denna. Caballuco
står i ett visst förhållande . . .

Hon kunde icke fortsätta för skratt.

— I ett visst förhållande till en af flickorna Troya,
Mariquita Juana, om jag inte misstager mig.

— Och är nu svartsjuk. Näst efter sin häst sätter
han Mariquilla Troya högst i skapelsen.

— Jo du är snygg! — utropade doña Perfecta.
Stackars Cristóbal. Tror du verkligen, att en person som
min brorson . . . Låt höra, hvad var det du tänkte säga
honom? Tala!

— Vi skola talas vid en annan gång, herr José och
jag — svarade ortens hjelte häftigt.

Och utan ett ord vidare, drog han sig tillbaka.

Kort derefter lemnade Pepe matsalen för att gå till
sitt rum. I korridoren befann han sig ansigte mot
an-sigte med sin trojanske motståndare och kunde icke
undertrycka ett småleende vid åsynen af den förolämpade
älskarens bistra, allvarsamma min.

— Hör på — sade denne och stälde sig oförskämdt
midt i vägen tor ingeniören. — Ni vet hvem jag är?

Och med dessa ord hade han sin tunga hand på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbpdona/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free