- Project Runeberg -  Doña Perfecta /
121

(1893) [MARC] Author: Benito Pérez Galdós Translator: Karl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cli-icl icke förmått draga mig härifrån; det är derför som
jag lefver i sällskap med mina hederliga bönder och mina
böcker, upphörligt inandandes denna atmosfer af
hederlighet, som steg för steg håller på att dö ut i vårt
Spanien och som endast finnes att söka i de små anspråkslösa
kristliga städer, hvilka genom utöfvandet af dygder veta att
bevara densamma ren. Och tror du inte käre Pepe, att
detta afstängda lugn har bidragit mycket att befria mig
från den förskräckliga sjukdom, som går i arf i min
familj? I min ungdom led jag såväl som mina bröder och
min fader af en beklaglig benägenhet för de mest absurda
manier; men här ser du mig så beundransvärd t frisk,
att jag inte skulle tro, att sjukdom funnes till, om jag
icke såge att- andra voro sjuka. Derför är jag orolig öfver
min unga systerdotter.

— Jag är glad, att Orbajosas luft visat sig så
lielso-bringande för er — sade Key, i det han icke kunde
återhålla det gäckande löje, som midt under hans djupa
sorg-föddes på hans läppar. — Mig har den bekommit så illa,
att jag tror jag* inom kort skulle blifva dårhusmessig, om
jag stannade här. Men god natt nu och lycka till godt
arbete!

— God natt!

Pepe begaf sig till sitt rum. Men han hade behof
hvarken af sömn eller fysisk hvila utan erfor tvärtom en
stark upphetsning, som dref honom att röra sig och ströfva
omkring. Han promenerade derför under djupa
funderingar af och an från det ena hörnet af rummet till det
andra. Derpå öppnade han fönstret, som vette ut åt
trädgården, och stödjande armbågarne på fönsterbrädet
stirrade han ut i nattens ofantliga mörker. Ingenting
kunde urskiljas. Men för en menniska, som riktar
blie-karne inåt, är mörkret intet hinder, och, stirrande ut i natten,
såg Key detta brokiga landskap, som varit skådeplatsen
för hans sorger, upprulla sig framför honom. Mörkret
tillät honom icke att se blommorna på marken eller
stjer-Boiia ’Perfecta. G

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbpdona/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free