Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér (1782–1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Esaias Tegner
611
Efter dem biskopen kom, och rord på strålande panna
kysste han rodnande brud. Det år lofligt for Bispen
i Vexio.
eller et andet Sted:
Biskop, ej syniierlig van af punsch med citronernas
syra (61 fordrager han ej, men glåds at perlande
druesaft) drack af det vin han fort med.
Ved Bordet falder Talen paa Digteren Kellgren,
der her tit kom i Besøg hos sin Broder Provsten,
hvis Hustru Christina var hans nære Veninde, og
hvem han har forherliget i sine Vers. Efter Bordet
sidder Tegner med enkelte Ældre under et Egetræ paa
Harald Hildetands Høj, medens det dansende Brudefølge
slutter en Krans om Højen; her mindes han da Kellgren
ikke blot som Digter, men som Aandens Stridsmand og
udtaler i begejstrede Ord sit Savn af den længst
Bortgangne. Digtere har Sverig ingen Mangel paa,
men vel Mangel paa Sandheds-venner som ’den Døde.
Kellgren ha vi ej mer, ej nu, då bast han
behofdes! Dikta må skalden ej blott, ej endast bilda
det skona, tånka skall han okså, ty folkets medvetande
år han,
kungen i andarnes verld.....
Kellgren! vakna igen, kom åter till Norden och ifra
åter for sanning och rått och måtta och sansning och
heder!
Ånnu ett ledingståg mot det ytliga, skefva och
platta!
Se som sångare blott var du icke alltid det hogsta,
diktens himmelska sol sken klart blott ofver din
afton;
men från borjan du var ock verkade som national-vett.
Slutligt behofde du knappt att lyfta din klubba,
ty bopen
visste du fauns, det var nog, och forstummade hastigt
med båfvan.
Gif oss den tiden igen! Dikt vårda vi nog, dig
forutan. -
Og med vaade Øjne fylder den gamle Biskop sit Glas
og anraaber Sverigs Gud om at skænke Landet en Kæmper
for Lys og Sandhed paany:
Gif oss en Kellgren ånnu! - Och knåbojd tomcle han
glaset egnadt at Kellgren fråmst och at faderneslandet
och åran. Glaset var som han sjelf en Gustavian,
och på sidan kungens namn var ritadt i guld, med
en krona derofver. Når det var tomdt, han slångde
det hogt, men eken emottog det på sin mossiga gren.
Der hånger det ånnu och dallrar Glas-harmonikan likt,
och klingar sin klagan i vinden.
39*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
