- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
X

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från den synpunkt som jag — undandrogo sig att
granska det; och på grund deraf hvarken
ville, eller kunde,
bedöma saken[1]emedan redan sjelfva undersökningen och


[1] Då nu Fakulteten icke ens kunde undersöka halten af mina, i
språkväg, gjorda uppgifter — på hvilkas noggranhet, och sannfärdighet,
här ytterst allt berodde (och på den grund äfven lemnade dem
obestridda), så var den så mycket mindre i tillfälle att närmare bedöma,
och bestämma, det vetenskapliga värdet af mitt arbete; hvarföre den ock
endast fästade sig vid kommor och tryckfel. Och då icke heller hvarken
det bär i landet utkommande Litteraturbladet, eller några andra af våra
tidningar, anmält — mycket mindre kritiskt bedömt mitt ämne —
insände jag min skrift till Kejserl. Vetenskaps-Akademin i S:t. Petersburg,
med anhällan att Akademin ville behörigen granska, och i sina skrifter
offentligen bedöma, detsamma; ty hoppades jag härvid åtminstone få
njata ett rättvist erkännande. MHärå: erhöll jag till svar, af Akademiens:
beständiga Sekreterare m.m. Hr Statsrådet Fuss, ett bref dateradt d. 1
Sept. 1853; deri det, bland annat, heter: ”Hierauf habe ich die Ehre Sie
im Auftrage der Akademie zu benachrichtigen, dass dieselbe, nach dem
Vorgange anderer Akademieen, über bereits im Drück erschienene Werke, von
ihren Mitgliedern keine geschriebenene Gutachten zu verlangen pflegt, es seå
denn, daså ein solches von einer Behörde gefordert wärde.
” Då Akademinen
på sådant skäl undandragit sig att granska och bedöma en skrift, som
dock i vetenskapligt afseende ägde en djup betydelse, — insände jag ett
exemplar deraf till Kongl. Svenska Vetenskaps Akademin i Stockholm, med
enahanda anhållan: att densamma benäget ville granska och offentligen
bedöma densamma. Och hoppades jag nu åtminstone att sanningen engång skulle
höja sin röst. I bref af d. 14 Okt. 1853, underrättade mig deremot
Sekreteraren vid Kongl. Svenska Akademin (hvilket åter är någonting
helt annat) Herr Hofmarskalken Baron v. Beskow, om skälet, hvarföre
Akademin undandragit sig denna min begäran. Det heter deri: ”Jag
har begagnat den första sammankomsten, som ägde rum i går, för att
anmåla det ifrågavarande ärendet, och får jag nu, enligt Akademiens uppdrag,
äran meddela, att då föremålen för Akademiens verksamhet utgöras
uteslutande af Svensk vältalighet och skaldekonst, finner Akademien den inlemnade
Afhandlingen om de Finska Stamordens uppkomst ligga utom gränsorna för
hennes bedömande. Något annat vittert samfund härstädes, till hvilket
skriften kunde lemnas för att granskas, är mig ej bekant. Kongl.
VitterheteHistorie- och Antiquitets Akademien emottager visserligen skrifter på
främmande språk, men endast på Latin och Franska.”
Utom det att jag, med
afseende å mitt språk, aldrig vändt mig till något ”Vitterhets-Sällskap”,
fann jag häraf att — ehuru jag skrifvit på Svenska, så, enär jag åberopat
ord från alla verldenes språk, fann man sig deraf: hindrad att kunna
bedöma dem. Detta verkligen sanna och grundade: skäl, karakteriserar
ganska vackert Svensk ärlighet och öppenbjertlighet. Då jag nu några
år härefter (i anledning af några andra vetenskapliga frågor — i
antiqvariska ämnen) kom i en litterär brefvexling med Lektor Ludv. Kr. Daa,
i Kristiania, roade det mig att meddela bonom ett exemplar af hvardera
dessa mina Specimina, med anhållan det han ville förmå det derstädes
stiftade Vetenskaps-Sällskapet, att närmare undersöka halten af dem.
I bref af d. 20 Januari 1858, skrifver han: ”Med stor Glaede modtog jeg
Hr Lektorens Brev af 2:den Dec. og de dermed fölgende tvende Böger.
Desuden er Forbindelsen imellem Finland og Norge saa ringe, at det er en
sand Fest således at erholde noget finsk Literatur, og dog er der neppe nogen
Nation, som i dette Århundrede har frembragt mere gedigne Skrifter i
Lingvistik og Ethnografi . . . Det skal derfor skee mig en stor Glaede at
anmelde dem. Navnligen kan jeg nu foredrage en Udsigt over dem i et
Videnskabers Selskab, som net op mu er stiftet her i Kristiania. Jeg anser det
kuns for en Betaling af lteteraer Gield til de finske Literatorer, som jeg
skylder så meget”
. . . I ett sednare bref af d. 27 Ang. samma år, heter
det likväl bland annat: ”Jeg lovade ogsaa at skulle foredrage Dine
Afhandlinger i det her stiftede Videnskabs-Selskab. Detblev dog Tilfaeldet at til en
Begyndelse togo flere af de hojre staaende Medlemmar Ordet, og jeg kan
ikke vente at min Tur kommer förend Selskabet paa ny samles i Sept. Jeg
har dog udertydet eller samlet det som jeg taenker ut uplaese, saa at naar
den Tid kommer skal jeg kunne gjöre det. Jeg har ikke til dato havt anden
Lejlighed til at känne Finlands Forholde end i nogle ethnologiske
Forelaesninger som jeg holde for en Kreds af Damer og Herrer ved Universitetet i
denne Vaar. Men der maatte det allene skee i stor korthed da Emnet
skulde holdes aldeles populaert.
” Kuriöst nog! att vid 3 Universiteter, 2
Akademier, och inom 4 skilda landamären icke funnits någon
vetenskapsman, som kunnat ätaga sig att behörigen granska och bedöma ifrågavarande
Specimen. Men problemet var icke så lätt att lösa; dertill fordrades att
— med afseende ej blott å de Europeiska, utan äfven med hänsigt till
alla de Asiatiska, Afrikanska och Amerikanska språken — rådföra sig
med de källor dem jag begagnat. Och likväl heter det i Fakultetens
betänkande: att min Afhandling icke motsvarade ändamålet med dess
utgifvande (???). Eller: var det väl då icke ett Försök — ett storartadt
och snillrikt — ja ett genialitiskt — Försök att förklara de finska
Stamordens uppkomst?
Och jag frågar derföre: hvad betyder en sådan lum-
pen insinuation, och — hvad värde har den i vetenskapligt
afseende? Hos oss betyder den likväl mycket! Den släcker åtminstone de få
gnistor till intellektuelt lif, som möjligen finnas, och stäfjar en högre
lyftning inom tankarnes verld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free