Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— flitigt odlas och bearbetas; och hvaraf man årligen
hemtar rika skördar, dem man inbergar i ladorna. De enskildta
orden i språket utgöra här de små sädeskornen; hvilka, så
obetydlige de än i sig sjelfve för mången visa sig, likväl
utgöra sjelfva det vigtigaste och dyrbaraste
grundelementet, emedan de i sig innehålla sjelfva kärnan, eller
födoämnet för tankens och förståndets verksamhet, eller för hela
vår andeliga själsutveckling.
Nu utgå våra litteratörer, hvilka här vilja representera
och agera sjelfva skördemännerna, vanligen från den
prineipen, att man vid behandlingen af sjelfva språket, d. v. s.
vid sådden, såväl som vid skörden, skall sålla ut och
förkasta de, i deras ögon, små och lätta, eller (som de anse)
onödiga och onyttiga orden; och härvid endast förvara och
begagna de stora och fullvigtiga, utan att besinna att af
ett frodigt sädeskorn ofta uppstår ingenting, eller
åtminstone ganska litet, då deremot af ett litet och
sammankrumpet frö, mången gång, uppspirar en rik och herrlig
planta; hvilket beror ej allenast på jordmånen och
klimatologiska förhållanden, utan äfven ofta af andra tillfälliga
omständigheter; liksom man någon gång ser att från en
låg och ringa härkomst stundom uppstå lysande och
namnkunnige män. Gäller detta nu i allmänhet om den timliga
säden, huru mycket mer måste det icke då gälla om den
andliga, hvars växt och rötter vi lika litet kanna beräkna
som dess — blifvande frukter.
Vi finna således att den åsigt man vanligtvis följt vid
språkens odling, särdeles vid Finskans, icke just i allt
åtminstone varit den rätta, och ofta mera skadat än
gagnat; hvarföre vi och i denna del följt, och framdeles
äfven tänka följa — en motsatt princip.
Derföre, så absurdt det än låter, så djup sanning
torde det likväl ligga förborgad i det påståendet, att ”alla
Grammatici och Lexikografer äro de största
språkförderfvare” — då fråga nemligen gäller om lefvande språk; ett
omdöme, hvilket vi längre fram närmare skola ’söka att
utreda. Hvad som nu här gäller om dessa enskildta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
