Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språkforskare,. gäller till en del äfven, ehuru i mer eller mindre:
mån, om alla s. k. Litteratursällskaper och lärda samfund,[1].
[1] Såsom en sann, och kanske i sitt slag lärorik, anekdot, kan
jag omtala ett tillfälle, hvarvid jag sjelf engång var närvarande. År
1828, under det jag lät trycka skriften Väinämöiset på Norstedtska
Boktryckeriet i Stockholm, der då äfven något af Kongl. Vetenskaps
Akademins Handlingar skulle läggas under pressen, uppkom en dag till Herr
Norstedt någon af Akademins ledamöter, och, med ett
Korrektur-afdrag i handen, frågade, högeligen uppbragt — huru man vågat och
understått sig att, vid sättningen af sjelfva arbetet, ändra hans
ortografi? Herr Norstedt frågade: — i hvad fall? Den lärde mannen
framvisade nu det ena exemplet efter det andra, åberopande sig, såsom
auktoritet, Akademins lagstiftningslära i Svenska språkets rättskrifring.
Och då Norstedt nu invände att Akademin icke sjelf engång följde,
eller eng kunde följa, sina i detta fall antagna grundsatser,
uppblossude den lärde mannen ännu mera, och bestred på det bestämdaste
såbeskaffade ohemunla tillvitelser. Då nu Norstedt, såsom Akademins
boktryckare, härvid smålog och framvisade talrika exempel ur
Akademins egna handlingar, der samma ord, på olika tider, och af olika
skrifiställare, äfven blifvit olika skrifvet — allt efter de olika åsigter
från hvilka man utgått, och att, hvad språkets ortografi beträffar,
Akademin sjelf varit mest inkonseqvent, kalmerade den andra sig härvid
något, och högeligen förundrade sig. Slutligen frågade han, något orolig
håröfver — hvilken maxim man härvid nu borde välja, och följa? Och
då N. förklåradé att det klokaste man i detta fall kunde göra, vore
att öfverlåta detta Helt och hållet åt en van sättare, såsom den
kompetentaste att bedöma saken. — studsade den lärde Herren, och förifrade
sig öfver ett så oväntadt svar. Men huru det var, så blef — efter en
längre diskussion i ämnet — likväl slutliga resultatet, att hvad språkets
ortografi beträffar, så öfverlemnades detta förtroende helt och hållet åt
ex gammal och van sättare. Och månne vi icke här kunnå göra
detsätena? Ty sättaren är en man, sort följer med sin tid, och gjort
punktering, och. bokstafvering, till sin hufvudsak; då deremot, hvarje
sjelfständig författare sällan tillika är en ”punktör”, den der gör bagateller till
sin hufvudsak. Jag vill blott nämna att hvad som här blifvit sagdt om
E. Svenska Vetensk. Akademin, torde äfven gälla om flere andra lärda
samfund; må hända äfven här i Finland; och att om finska språket tyckes
gälla detsamma som om det svenska, neml. att dess ortografiskä ock
grammatikaliska lagstiftare icke sjelfve engång kunna följa sina egna lagar.
Vi tro derföre att det för finska språket kan vara ganska nyttigt och
helsosämt, angående dess rättskrifning, att emot ett maktspråk i denna
del äfven finnes en opposition, som söker motväga en såbeskaffad
ensidig supremati. Att Svenska språket annars skrifves mycket olika är
allmänt kändt, äfvensom att den äldre ortografin, i flere fall, var mera
konseqvent än den nuvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gcafinska/0017.html
