Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de der ofta urartat till ett slags lärda skrån; hvilka om
de än gagnat språket i ett afseende, likväl i ett annat
inverkat menligt och hämmande på dess fria utveckling.
Vidare böra vi kanske anmärka, att hvarje språk är,
i det hela — en naturprodukt, och icke något
konstfabrikat; ehuru det, liksom många naturalster, visserligen
af konsten kan något odlas och förädlas. Ja menniskan
sjelf är i detta fall en naturprodukt,[1] tillkommen genom
sjelfva menniskonaturen, och således icke något konststycke;
ehuru man visserligen ofta dertill sökt skapa henne.
Derföre, lika litet som hon i detta fall sjelf kan bestämma sin
kroppsliga utveckling och förmåga — lika litet kan hon
göra det med sin andliga. Det är naturen sjelf som
bestämmer denna hennes förmåga; och allt hvad vi i detta
fall kunna tillgöra, är att uppöfva och underlätta naturen.
Är nu språket en naturprodukt, måste det äga
samma egenskaper som tillkomma alla andra naturprodukter;
den nemligen att utveckla sig, och slutligen en dag helt
och hållet försvinna. Alla lefvande språk höra till den
föra kategorin, alla döda deremot — till den sednare.
Stadd under sin utvecklingsprocess måste språket vidare
allt jemt, mer eller mindre, omgestalta sig; ty en
utveckling vore annars, i sig sjelft, någonting otänkbart, d. v. s.
det måste, vexelvis, dels upptaga nya ord och former, dels
aflägga och förkasta gamla, och redan utslitna. Att
således vilja fixera ett lefvande språk, i den akt och mening
att föreskrifva det vissa reglor, eller markera vissa linier,
eller adoptera och auktorisera vissa ord och talesätt, utom
hvilka det icke får sträcka sig, är i det hela ett dåraktigt
— ja ett vanvettigt försök; och likväl är det härtill våra
grammatici vanligtvis sträfva. De annoncera dessa sina
reglor, såsom allmänna språklagar, och fordra — om ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>