- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
9

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ena tiden. upphöjer och förgudar, fördömer deremot och
nedsätter den andra. Hvem minnes icke ännu t. ex. huru
Finskan anskrefs och uppfattades för 50 år sedan. Den
ansågs, och det af oss sjelfve, såsom ett obygpligt, groft,
fult och barbariskt språk, det man skämdes att kunna tala
och förstå, och hvarmed man icke gerna ville orena sin
tunga. Ja man föregaf sig icke begripa. det, ehuru det var
det enda språk man kanske förstod; och man sökte på allt
vis åtminstone hindra sina barn att lära sig det. Huru är
icke förhållandet nu helt annorlunda?. Man äflas att kunna
tala och lära sig det; och påstår att knappt Grekiskan, af
de forntida språken, eller Spanskan och Italienskan, bland
de moderna, kan i skönhet mäta sig med Finskan. Hvad
har väl vållat denna hastiga öfvergång från den ena ytter-
ligheten till den andra? Jo, tiden har gjort det, från och
med årtalet 1817.[1] Nå väl! detta må nu visa hvad
begreppet om ”skönhet”, äfven i detta fall, vill säga. Dock
gifves det, med afseende å de olika tungomålen, vissa
allmänna lagar, som åtminstone med hänseende till ljudet,
och uttalet, karakterisera det sköna och vackra i språket;
och hvaribland förnämligast hör mängden, och’ rikedomen,
af klara och rena a vokal-ljud, med så få konsonanter som
möjligt, samt frånvaron af allt sibillerande, hväsande,
skorrande, läspande, och till hälften. i gomen nedsvälgda, eller
emellan tänderna framprässade ord, Derjemte äger nu
finskan d. s. k. vokalharmonin, hvilken torde förekomma
i få språk, och som i dess långa, och mångstafviga, ord är
af en stor effekt.[2]


[1] Före denna tid skall man ingenstädes finna ett enda ord nämndt
till finskans fördel och fromma, än mindre till dess qvalificerande
såsom national-språk. Tvärtom, man föraktade och — afskydde den. De
uppmaningar i detta afseende, som 1817 offentligen icke blott uttalade
sig — från andra sidan om hafvet, utan som äfven, genast, lade handen vid.
verket, genom de då derstädes utgifne 3:ne smärre häften af finska
folksånger, m .m. — anslogo, inom tvenne år derefter, några yngre
vetenskapsmän vid Åbo universitet; af hvilka isynnerhet namnen Arvidsson, Renvall,
och v. Becker gjort sig kända, och — funno, sedermera, efterdömen i
Topelius, Lönnrot, o. a.

[2] Se Försök. att förkl. Tacitus, m. m. sid. VII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free