- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
10

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi hafva redan förut anmärkt att menniskan, såväl
som hennes språk, endast är en naturprodukt, och vi
tillägga härtill — att det sköna endast anträffas i naturen.
Konsten kan deremot vara vacker, grann, beundransvärd,
m. m. Men skön är den endast i den mån den närmar sig
naturen. Häraf följer således att alla språk i sig sjelfve,
och ursprungligen, äro sköna — d. v. 8. natursköna —
likväl i mer och mindre grad förstås (liksom växterna t. ex.
inom blomsterverlden), och hvaraf således man kan draga
den slutsats: att ju mera de odlas, kultiveras, och göras till
föremål för konstens och vetenskapens behandling, desto
mera måste de förlora af denna sin skönhet, eller af detta
sitt fria och friska naturlif. Vi hafva således allt skäl att
påstå, utan fruktan att härvid möjligen misstaga oss, att
alla vilda och ociviliserade tungomål, om ock fattiga till
sitt omfång, likväl till sin inre natur, eller till sitt innebåll,
i allmänhet tagit, äro i detta afseende de rikaste och
skönaste — särdeles med hänsigt till det land, och det folk,
der de talas.[1] Hvad här blifvit sagt om språket, måste
- nsturligtvis äfven gälla om dess produkter, särdeles om
poesin, som utgör sjelfva dess krona, och blomma. Vi
finna då t. ex. att alla gamla folksånger, hvilka
förskrifve sig från nationernas s. k. barndomsålder, i detta
afseende äro de vackraste och naturskönaste; ja så sköna, att
ingen sednare tids ens kan uppnå, eller jemföras, med dem.
Detta gäller t. ex. likaså om Homerus och Ossian, som om
Niebelungen Lied och om våra fordna Finska folksånger.
Orsaken dertill är helt enkelt den, att de i likhet med


[1] Så t. ex. hafva vi förut omnämnt, att bland d. s. k;
”Eskimospråken, intager Grönländskan ett utmärkt rum, ej mindre för sin
ovanliga rikhet i såväl affirmativa som negativa flexionsformer, än för sina
många diminutiva och augmmentiva anhangs-ord; hvarigenom den kan —
både genom affixer, och suffixer, såväl som genom sina andra
sammansättningar — medelst ett ord, och med de finaste distinktioner, uttrycka
en hel mening. Besynnerligt nog att menniskan, i ett land der den
timmeliga fattigdomen i naturen är som störst, likväl — i språket —
utvecklat den största andliga rikedom (se De finska stamordens
uppkomst
, sid. 51).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free