- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
11

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barnets oskyldiga joller, och ungdomens lekande fantasi,
alltid stå ett steg närmare till naturen, än sedan de
aflägsnat sig derifrån, d. v. 8 sedan ménniskan (som man säger)
trampat ut sina barnskor, eller sedan nationerna antagit
hyfsningens, och bildningens, påtryckta hallstämpel. Eller
de obildade språken äro, till sin natur, i allmänhet mera
konkreta, de bildade deremot mera diskreta ock abstrakta;
de förra beräknade mera för känslan, de sednare — för
förståndet. Och om man med ledning af dessa allmänna
reflektioner öfver språket, såsom ett vehikel, eller en organ,
för vårt förstånd och vår intellektuella utveckling — äfven
vill gå att betrakta verkan deraf (d. v. s. af bildningen) å
vår fysiska natur, så — månne vi icke äfven der komma
till samma resultat? Barnet, som i detta fall är naturen
närmast, och ännu icke antagit någon konstens regel, eller
vetenskaplig dressur, har — likeom sjelfva vilden, eller
naturmenniskan — med afseende såväl å formerna af sin
kropps som själsutveckling, bibehållit sin fullkomliga
naturskönhet; hvilken, liksom dess hälsa, ofta går förlorad i
den mån det genom konstens biträde, mer eller mindre,
underkastas bildningens och uppfostringens tukt, och
skolgång; eller rättare sagdt — från den tiden det, på
kroppens bekostnad, öfver höfvan anstränges att utveckla sina
själskrafter, och hvarigenom det måhända aflägsnas från den
frie utöfningen. af d. s. k. naturlifvet. Måhända är detta
äfven till en del orsaken att sjelfva menniskokroppen, som
ännu hos Greker och Romare ansågs innefatta, och
uttrycka, höjden af all mensklig skönhet i fysiskt afseende
= hos oss deremot, med eller utan skäl, nära nog
betraktas såsom typen i ett alldeles motsatt fall.

Vi hafva redan någorstädes förut[1] jemfört det
Finska språket — särdeles i dess okultiverade skick — med
en vild skog; hvilken, med sina höga mastträn, och alla
sina pittoreska vyer, och naturskönheter, fängslar och
förtjusar oss; och derigenom i hög grad skänker oss hvad vi


[1] Jemf. Väinämöiset, Stockholm 1828, Företalet, sid. IX o. följ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gcafinska/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free