- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
16

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skriftligen — upptagit, mycket mindre vederlagt, de
principer, hvilka — till sin grand högst vigtiga — vi, i detta
afseende, uttalat i Otava; och hvilka vi derföre härmedelst
velat bereda tillfalle att underkastas fri och öppen
diskussion. Ty hvad en, eller annan, anmärkt i enskilda fall, och —
utan att anföra skäl — häcklat deröfver att vi följt denna
princip — bevisar ju ingenting, så länge man icke kan
bekämpa sjelfva principen, i och för sig,[1] och — hör
således icke hit.

Hvad nu särskildt deremot mig sjelf, i detta afseende,
beträffar, så har jag städse så vidt möjligt, och efter min
förmåga, sökt följa den savolax-karelska munarten,
hvilken — i likhet med alla andra — ej blott förekommer
i skilda nuancer, utan stundom alla redan blifvit besmittad
af andra dialekter, eller af d. s. k. bokfinskan. Skälet
härtill har jag äfven uppgifvet,[2] nemligen: 1:o emedan
denna munart, hvilken före min tid i skrift icke gjort sig
känd, var i den allmänna opinionen misskänd och
föraktad, och derigenom äfven sjelfva folket.[3] 2:o emedan
den, genom sina långa, och många, vokaler och diftonger,
var, med afseende å uttalet, i ljudeligt afseende (enligt midt
begrepp) ej blott den vackraste, utan såvida den, i många
andra hänseenden, ensam, ännu bibehållit flere af ordéns
gamla, och genuina böjningsformer; hvilka i de andra
dialekterna redan till stor del hunnit gå förlorade; och
hvarigenom den sålunda, på engång, var både den vackraste,


[1] Så har man t. ex. beskyllt oss för planlöshet, oregelbundenhet,
inkonsequens & &. för det vi icke alltid skrifvit samma ord på samma
sätt
, (märkvärdigt nog, det man icke äfven fordrat att vi alltid skulle
skrifva det med samma penna). Och då vi upplyst att det icke är samma
ord, emedan det uttalas på olika sätt, har man åter härvid framdragit
Svenskan. Och då vi (i Otava 1 D. sid. LXXXI) i detta afseende
förevisat ett svenskt ord, som skrifves på 12 (tolf) olika sätt, har man
dervid haft — ingenting att anmärka.

[2] Se Sv. Litter. Tidn. 1817, sid 381; — De Proverb. Fenn. 1818,
sid. 28; — Väinämöiset, 1828, sid. XVII; och — Otava 1828, 1 D. sid.
LXIII, och LXXI, o. följ. — Suomalainen 1846, N:o 8; — m. fl. st.
[3] Se Suomalainen 1846, N:o 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free