- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
19

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alla dessa språk, om ock rika på ord, äro likväl —
jemförde med finskan — ytterst fattige på dessas flexioner
eller böjningsformer; af orsak att de mer eller mindre sakna
suffixer, hvilken brist de visserligen till någon del sökt
ersätta genom begagnande af prepositioner och prefixer;
hvilka åter finskan saknar, eller — rättare sagdt — hvaraf den
icke är i behof. Då nu dessa suffixer, till följd af
flexionsformernas mångfald, kunna tillskarfvas den ena efter den
andra, så blifva visserligen orden derigenom längre — ja
så långa att man nästan af hvarje verbum kan bilda 12—13
stafviga ord[1]. Men så kan man också med ett ord i
finskan uttrycka hvad de andra icke kunna med flere, ja
— hvad de aldrig ens kunna på sina tungomål[2]


[1] Dessa långa ord — hvilkas första och sista stafvelser äro de
hufvudsakligaste, och der de alla dem emellanliggande stafvelser (eller,
rättare sagdt, konsonanter) endast litet turnera och modifiera hufvudbegreppet
— likna ett telegram, som, obemärkt löpande genom alla
mellanstationer, sändes från den ena orten till den andra, och vid sin framkomst först
blir begripligt; och hvaraf slutligen endast stamordet återstår oupplöst. (Så
t. ex. får man, af verbum, käyn, ordet
kä-ves-ken-te-le-mät-tö-myy-te-hes-täm-me-pä-hän). Vi hafva likväl, vid förklaringen öfver de finska stamordens
uppkomst
, visat huru äfven alla i dem ingående konsonanter —
utgörande återstoden af fordna, förgångna, ord — hafva, en hvar, sin skilda
betydelse, (jemf. min skrift ”Jumalasta,” &. sid. 94—113.)
[2] Exempel härpå hafva vi redan förut anfört i massa, uti vär
Förkl. öfver Tacitus, sid. X, och följ. Men på det vi äfven här icke, i
detta fall, må sakna något prof på skilnaden t. ex. emellan Svenskan
och Finskan — med afseende å noggrannare, bestämdare, och mera logiskt
uttryckta distinktioner — må vi t. ex. taga det svenska ordet ”rik”, som
på finska heter rikas. Detta ord innebär i sig sjelft, å hvardera språket,
inget bestämdt begrepp, emedan det icke upplyser hvarpå man är rik;
ty man kan t. ex. vara ”rik” på barn, ”rik” på böcker — med ett ord,
”rik” på hvad som helst, utan att härmed bestämdt afses penningar;
änskönt allmänna språkbruket sålunda uppfattat det. Finnarne — som då
det gäller om bestämda saker, icke äro nöjda med såbeskaffade vaga
och obestämda uttryck — hafva derföre flere andra ord, som också
utmärka begreppet rik, men likvål under olika förhållanden; så t. ex.
består nu rikedomen i penningar, kan man vara rik i tre olika afseenden,
neml. 1:o rahakas (mies), hvilket närmast motsvarar det svenska ordet
”en penningestadd man”, d. v. s. en man som har penningar; men i
detta begrepp ligger icke ovilkorligt att han derföre äger dem, ty de
kunna vara hos honom t. ex. deponerade, eller tillhöra en annan. Det
andra ordet är rahallinen (mies), d.v. s. en man som äger penningar;
men det är icke derföre sagdt att han har dem (hos sig); ty de kunna
t. ex. vara utlånta. Det tredje ordet är rahainen (mies), som utmärker att
han både har och äger penningar, eller som man på svenska kanske
skulle kalla ”en penninge-karl”. Består deremot rikedomen i gods eller
annan slags förmögenhet, heter det på samma sätt varakas, varallinen,
och varainen, hvartill ännu kommer det 4:de ordet varava, som
egenteligen torde bemärka en som är väl försedd härmed. Dessutom betyder
ordet äväriäs äfven rik; men innebär derjemte att man är stolt och bål
häröfver. Dessa begreppsskilnader ligga redan i sjelfva ordformen, eller i
slutändelsen, och kunna ofta kongruera, så t. ex. betyda orden älykäs,
älyllinen
och älyinen (alla tre) ”snillrik.” Så beskaffade, och tusende
slags annorlunda bildade, ord äger finskan; hvilka redan endast genom
sjelfva slutändelsen utmärka en skarp karakterskilnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free