- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
21

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanligen hafva 2—3, högst 6 kasus, så har finskan deremot 14
till 15, alla olika både till form och bemärkelse,[1] hvilka
alla dessutom, med tillägg af pronominalsuffixerna, kunna
formligen (liksom verberna) ’konjugeras;[2] och ibland —
tagas per tempora.[3] Och ej nog dermed! De kunna äfven,
om så är, i nödfall (i likhet med adjektiverna) kompareras.[4]
Så t. ex. då andra språk blott hafva en nominativus, har
finskan deremot tre, till karakteren (flexion och innehåll)
väsendtligen olika; dem man benämnt Nominativus,
Infinitivus
och Esesivus. Då andra språk på sin höjd hafva en
ablativus, har finskan deremot ej mindre än fyra,
karakteristiskt åtskilda såväl till betydelsen som sjelfva
böjningsformen; dem man vanligen kallat Inessivus,
Elativus, Adessivus
och Ablativus, o. 8. v. Men ej nog
härmed! Finska språket har äfven t. ex. skilda kasus, som ej
blott uttrycka begreppets, eller den antydda
föreställningens, såväl negation (annihilation) som formation


[1] Hvad skulle man väl säga om vi, längre fram, kunde förete
ord som hafva ända — öfver 40 äå 50 olika kasus, ej blott till
flexionsformen utan äfven till betydelsen?
[2] Så t. ex. har ordet Hevoinen (häst) konjugeradt i Nominativus:
hevoiseni, min häst; hevoiseisi, din häst; hevoisensa, hans häst; hevoisemme,
vår häst; hevotsenne, eder häst, och hevoisensa, deras häst. Och på
samma sätt alla kasus igenom.
[3] Så t. ex. ”kuinka hamehin hametta? kuinka sukin
sukkiani? kuinka kengin kenkiäni? Kanteletar III, 60. — ”Käy tänne käpein
kengin, helmoin hienoin helmottele.” Kant. II, 133; — ”Viitisekse,
vaatisekse, kultapantohin kukikse.” Kant. I, 229.
[4] T. ex. ”Kuin tulin miehemmäksi” (då jag blef ”mera karl,”
är icke alldeles detsamma som ”karlavuligare”); — ”Laulon ennen
lapsempana (lapsena) kieltä pieksin pienempänä. Kant. I, 6; — ”Istu sie
tyvelle puuta, itse istuin latvempana” (närmare toppen, eller
trädskatan). Kanteletar, III, 261; ieller latvemmallen); — Och likaså:
”Lehto viittä leppiämpi, korpi kuutta kukkahampi;” Kant. I, 177 (sex
dubbelt blomsterrikare); utan att man derföre får anse dessa ord, genom
abbreviation, vara formerade af adjektiverna, miehuisemmaksi,
latvaisempana, och kukkaisehempi. Och finnes det dessutom många
ord, isynnerhet på ändelserna kainen, inen, m. fl. som än kunna passera
som adjektivum, än såsom substantivum — allt huru det bäst passar sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gcafinska/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free