- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
25

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

formligen åberopade exempel styrkt, att t. ex. det finska
verbum seison (som betyder ”jag står?) har icke mindre än
104 skilda, af mig då äfven behörligen angifna och
uppräknade olika konjugationsformer; hvilka alla i ett eller
annat hänseende uttrycka olika föreställningar och
förhållanden med afseende å detta begrepp; och hvilket antal
jemt fördubblas, om man nu äfven upptager de skilda
negativa flexionsformerna. Och då har jag ändock härvid
icke uppräknat ett enda af alla de slags reflexiva
konjugationsformer, som slutas på stafvelsen -hen.[1] Så att man
gerna kan antaga att det ges, eller finnes, omkring 230
olika konjugationsformer af detta ord, hvilka alla på ett
eller annat sätt, eller i ett eller annat afseende, behandla och
betrakta sjelfva hufvudbegreppet; och hvilka alla dessutom
formelt och regelmessigt -— vid konjugerandet, hela
konjugationen igenom — noga skilja sig ifrån hvarandra.[2]



33) Se Förkl. öfver Tacitus, sid. XI—XV. Det är nog
anmärkningsvärdt, att ehuru sedan den tiden (d. v. s. sedan 1834) utkommit
icke mindre än nio nya finska grammatikor, så har likväl ingen finne
haft hjerta att medge, eller att ens omtala, denna af mig då redan
påpekade rikedom med afseende å de finska verbformationerna; men också
(å andra sidan) har ingen haft mod att bestrida sanningen af mina
uppgifter — hvilka, med skäl, fästat utlandets och den lärda verldens
uppmärksamhet (jemf. t. ex. Brage og Idun, 1 Häft. Köpenhamn 1841) — med
undantag af J. A. Lindström, ang. ”de grammatikaliska formernas uppkomst”.
Men för att nu äfven här, i detta fall, icke sakna något exempel, så
enär vi förra gången togo ordet ”stå” — låt oss nu, i stället, taga
ordet ”” — till efterrättelse, så blir förhållandet följande: 1) Stamordet
Käyn, jag går; 2) freqv. Kävelen, jag går ofta (d. v. s. spatserar,
promenerar); 3) dimin. Käyskelen, jag går litet; 4) dimin. freqv.


[1] T. ex. seisottihen, seisottelihen, seisoilihen, seisoskelihen,
seisoskentelihen
m. fl.; hvarvid subjektet, uttryckt i verbi personal-ändelse, tillika
reflekterar öfver sig sjelf, eller öfver sin egen handling.

[2] 33)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free