- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
27

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— med afseende å alla de skilda konjugationsformerna, våra
grammatikor hvarken kunnat ordna eller redigera, eller våra
Lexica upptaga. Men icke nog härmed! Finska språkets
rikedom utmärker sig äfven — med afseende såväl å
substantivernas som adjektivernas stora produktionsförmåga, d.
v. 8 i den rika ord-afvel, eller yngel, som visar sig i
mängden af de skilda från ett enda stamord deriverade orden,
hvilka — likaledes med afseende å slutändelsen (till
formen) alltid noga bestämda, och derigenom äfven exakta
till bemärkelsen — sedermera genom sina reguliera (men
tusentals olika) böjningsformer, söndersplittra, analytisera,
kombinera, och demonstrera sjelfva det i stamordet
liggånde hufvudbegreppet, betraktadt från alla sidor. Man ser
således huru vigtig och intressant — ja huru högst
nödvändig en exposé af derivationsläran är för finska språkets
vetenskapliga behandling, isynnerhet nu, då hvarje
skribent, utan närmare kännedom, efter behag riktar språket
med nybildade vetenskapliga termer; och ändock har den
hittills knappt blitvit vidrörd, mycket mindre utvecklad af
våra språkforskare.[1] Det vore i sanning hög tid att
tänka härpå; och ett företag lika värdigt som hedrande för
det finska Litteratur-Sällskapet att fundera uppå.

Men Finskan har äfven en annanslags ordrikedom ,
som icke (liksom den förra) alltid består i formen (eller
slutändelsen) och således icke heller alltid i betydelsen;
utan hvilka ordformer — der olikheten röjer sig på något
annat vis — kunna anses såsom varianter af ett och
samma ord, eller endast såsom dialektskilnader, eller kanske
såsom prosaiska, poetiska, eller onomatopoietiska
benämningar å samma sak (begrepp) — allt efter behag, och huru
man vill anse det. Men hvilken ordrikedom (ehuru äfven
den saknas i våra lexica) derföre ingalunda bör förbises,


[1] Lektor Eurén har dock sednast i sina Finska grammatikor,
och än mer i företalet till sitt finska Lexikon, sökt lemna ett
berömvärdt bidrag härtill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free