- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
45

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ett annat ord — hvars takt och ton de antaga, och
till hvars belysning de användas, gifva de deråt ej blott
en viss stark, effektfull, och karakteristik bemärkelse, utan
få nu äfven sjelfve derigenom en betydelse, som på intet
annat bildadt språk med ord kan uppfattas, eller uttryckas,
lika litet som det på finska närmare kan förklaras. Då,
enligt hvad förut blifvit nämndt, hvarje konsonant i de
finska stamorden har sin historiska betydelse,[1] liksom
hvarje konsonant i de derifrån deriverade — sin
grammatikaliska,[2] så äga deremot hvarken konsonanter eller
vokaler[3] i de onomatopoietiska orden någon egen och
sjelfständig betydelse; utan, om så är, så låna de den
vanligtvis från de andra, med dem beslägtade orden. De
utgöra i poesin endast ett poetiskt, eller musikaliskt, anklang
till det ord hvarpå de alludera, och göra i så måtto en
god effekt; hvartill orsaken är den, att de onomatopoietiska
orden uppfattas mera af känslan, såsom sensationer, än af
tanken och förståndet, såsom klara och rena begrepp.
Derföre då nu känslans och sinnets affektioner icke blott äro
olika, utan till sin natur helt och hållet individuella;
måste äfven dessa sensationer blifva individuella, och det till
den grad att de icke ens genom ord, och tankar, kunna med
andra kommuniceras, eller meddelas. Det egna härvid är,
att så dunkla och tvetydiga dessa slags ord i sig sjelfve
vanligen äro, så klara och lifliga föreställningar gör sig
likväl nu en hvar om deras inre betydelse, och det ofta
till följd af fantasi och inbildningskraft; hvilket dock icke
hindrar skilda personer att vid dem göra sig olika, ofta
kanske motsatta, föreställningar. Dessa ord — som


[1] Se De finska stamordens uppkomst, sid. 17, 46, m. fl. st. och
Jumalasta, ja hänen monenaisesta nimittämisestä &c. sidd. 94—112.
[2] Jemf. Försök att förklara Tacitus, m. m. sid. X, m. fl.
[3] Vokalerne hafva likväl i de finska onomatopoietiska orden en
viss fonetisk betydelse, hvarvid de skarpa vokalerna antyda ett starkare
ljud än de milda; så t. ex. uttrycker paukahtaa en starkare knall
än piukahtaa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free