- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
51

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

vall var den första (om vi icke misstaga oss) som, följande
Estniskans efterdöme, ifrån Finskan uteslöt de dubbla kon-
sonantljuden x och 2, hvilka han upplöste till ks och ts,
liksom han i stället för det finska y, sökte införa det ty-"
ska, äfven i Estniskan begagnade, i; troligen såsom till
formen vackrare. 80) Bokstäfverne b, d och g, hafva i fin-
skan likväl, i det längsta, fått Ninga med. Ändteligen har
äfven b, i sednare tider, fått stryka flagg; så att numera i
bokspråket återstår endast bokstäfverna d och g, af dessa
för oss främmande slags ljud. Jag har, med afseende å
språket, äfven i detta hänseende skiljt mig från alla andra,
att jag redan från och med 1817 äfven utdömt dessa ex-
traner från vårt finska modersmål;8!) liksom jag vid sam-
ma tillfälle, från d. s. k. ”Finska Mytologin”, var oartig.
nog att bortvisa alla de gamla Gudar och Gudinnor, man
varit omtänksam att dit införa. Då nu ingen pur finne —
om än han hotades med sjelfva lifvets förlust — förmår
uttala bokstäfverna d och g, hvilka han alltid prononcerar
med te och ke, så borde väl detta ensamt vara, ett till-
räckligt bevis att finskan, liksom en stor mängd andra
språk, 82) saknar dessa ljud. Och slutligen om han, med
sju sorger och åtta bedröfvelser, ändteligen lär sig att ut-
tala dem, så vet han icke åter när han skall nyttja dem;
ty skrifver han då alltid t£ der han skall skrifva d, och
tvärtom — d der han "(enligt grammatikan) borde skrifva t;
hvilket bevisar att icke blott hans tal- utan äfven hans
hörsel-organer äro fullkomligen främmande för dessa slags



vis för långt drifven, polemik —-emellan Doktor Ingman och åtskilliga
andra skribenter, hvilken dock ledde till intet bestämdt resultat; och
hvaruti vi så mycket mindre hade skäl att inblanda oss, som vi redan
17 år dessförinnan (i ”Otava”, I D. sidd. LXIX–LXXI) äfven uppta-
git, och — som vi tro, till ömsesidig belåtenhet — afhandlat detta ämne.

80) Sedermera förkastade likväl prosten Renvall denna sin nya
adept, och — återtog vårt gamla finska y, som, äfven om figuren ej är så
vacker, likväl har den förtjensten att icke vanprydas med en accent. ;

81) Sv. Litter. Tidn. 1817, sidd. 297, 298; — De Finska Stamor-.’
dens uppkomst, sid. 51.

82) Se om De Finska Stamordens uppkomst, sid. 51.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free