- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
52

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

ljud. Väl kunna bokstäfverna t och k, någongång tillsam-
mans med, och i förening med andra konsonanter — isyn-
nerhet i kust-dialekterna — få ett, tillfälligtvis, mer eller
mindre assimilerande ljud med bokstäfverne d och g, hvil-
ket är så mycket mindre underligt, som man der — såväl
muntligen som skriftligen — redan i 700 år inpluggat dem i
Finnarnes öron; men detta blir dereföre icke något skäl att
introducera tvenne främmande skriftecken, och tvenne al-
deles främmande ljud, i språket; hvilka der endast förorsaka
oreda och missförstånd, helst man vet att icke något språk fin-
nes i verlden, der ej enskilda konsonanter stundom, och i
förening med andra, beljudas litet olika. Och är härtill
så mycket mindre skäl, som man troligen i språket icke
skall finna. ett enda stamord, der dessa bokstäfver förekom-
ma; och om än så vore (till följd af nyssnämnde konso-

nant-sammanstötning) så återkommer likväl genast i sam- ’
ma ord, efter passerad sammanträffning, det genuina finska
k och t-ljudet. 23) Orsaken, hvarföre man så ifrigt förfäk-
tat dessa lånbokstäfvers adoption i finskan, torde vara
trefaldig. 1:o Har man så svårt att komma från en gam-

82) Af sådan orsak skrifver man t. ex. ordet ”Konung” på finska
— med g, (Kuningas), då det likväl rätteligen, enligt vår mening, borde
skrifvas — med k, (kuninkas); ty denna bokstaf, som tillhör, ordets radix,
återkommer genast med fullt ljud i genitiven, (Kuninkaan); men saken
är den, att vi, vid uppfattandet af det finska språkljudet, begagnat vårt
svenska öra, och vår svenska talorgan; enligt hvilken det visserligen
borde skrifvas kuningas, eller kuningkas. På samma sätt ordet lanka (t
nominativus) ”garn” — der bokstäfverna nk, i sluten stafvelse (såsom t. ex.
i genitiven, lankan) ljuda t. ex. som ati franska ordet comment, eller
som ms i tems, eller bokstafven n, ensam, i ordet en — hvarföre skall
det nu i genitivus (medelst upptagande af en i finska språket fräömman-
de” bokstaf) skrifvas langan, och icke så gerna lankan, som vore det na-
urliga, äfven om k-ljudet här undergår ’en liten modifikation; ty ingen
finne uttalar ändå hvarken kuningas eller langan, såsom det skrifves —
presist efter bokstafven. Och i stället för att statuera de fall der g
skall rekompensera, eller representera k — kan man då icke så gerna
såga: att k-ljudet der, i uttalet, får ett ljud emellan g och k? Och hvar-
igenom man lättast slipper hela affären. Hvad som här blifvit sagt om
g — detsamma gäller om d,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free