- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
53

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

mal vana, eller ovana; och anser den, genom gammal häfd-
vunnen sed, hafva förvarat sin lagliga rätt; ändock terrän-
gen härföre, år från år, blifvit allt mera inskränkt. 2:d Tror
man kanske att deras förvisande skulle tillskynda språket
skada och förlust, och göra det fattigare än hvad det var
förut. 3:o Torde det bero på ett missförstånd hos våra
grammatici, som förklarat att d och g äro en ”förmildring”
af bokstäfverne t och k; då förhållandet likväl är tvärtom;
nemligen, att £ och k äro en förmildning af d och g; hvil-
ka i allmänhet äro svåra att lära sig uttala; hvarföre icke
allenast flere språk sakna dem, -utan hvarföre äfven alla
barn alltid förr skola lära sig att prononcera t och k, än
d och g. Men om det är så att andra dialekter, äfven
framgent, vilja hylla dem, så — gerna för mig! I Savolax-
skan och Karelskan finnas de åtminstone icke.

Det har för öfrigt icke heller saknats dem, som i fin-
ska språket velat införa nya skriftecken (bokstäfver) eller
åtminstone — förändra de gamla. Den första var Arvids-
son, som i Mnemosyne för 1820, sid. 102 föreslog en hop
half-chinesiska eller half-anglosaxiska, med ett ord — en
hop utmärkt fula figurer, att föreställa våra diftöngljud.”)
Den andra var Friman, som i Tidningen Suomi för 1847,
sid. 159, proponerade diverse sorts accenttecken på alla de
vokaler, hvilka icke ensamme, utan endast i förening med
andra, bildade en stafvelse. Den tredje är Kilpinen (Dok-
tor Schildt) som icke blott framkom med ett förslag, utan
derjemte jemmerligen fäktade, att få sina 8. k. venykkeet
(accenttecken) införde i finska språket; ’hvarvid han, me-
delst ett litet kocus-pocus, i hast vill förvandla tvenne vo-
kaler till ex, och sedan åter en deremot till tvenne. Dock
bar ingen hittills lyssnat till dessa projektmakare; och allt
detta — med rätta. Ty hvad är väl accenterne annat än ’
onödiga abbreviaturer och förkortningstecken, fula för ögat

84) Vi kunna icke bedöma till hvad fromma, eller nytta, presten
Stockfleth — och redan före honom, språkforskaren Pröfessor Rask —
sökte i Lappska skrifspråket införa en hop nymodiga, för ögat veder-
värdiga, bokstäfver. Om något skönhetssinne vittna de åtminstone icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free