- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
58

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 | -

sar — derigenom att stafvelsen lot, lös, tillägges ordet, så-
som en syllaba pemultima, eller näst före den sista stafvel-
sen. Denna i Savolaxzxskan och Karelskan ännu bibehållna,
men från de andra finska dialekterna redan längesedan
försvunna, egna slags pluralisform, förtjenar fästa vår när-
mare uppmärksamhet; och’ får ingalunda anses såsom en
blott tillfällighet, eller ett medel att undvika missförstånd. 88)
Väl är det sant, att denna form ofta — såväl i dagligt tal
som i poesin — brukas i stället för den vanliga Pluralis-
formen;, hvilket äfven (numera åtminstone) är fallet med
så många andra af det finska språkets margfaldiga ordfor-
mer. Huruvida sådant äfven fordomdags ägt rum, är något
hvad vi icke känna — men detta hindrar den derföre icke
att, med afseende å sin grundbemärkelse, äga en viss egen,
och bestämd, karakter.

Multalis, eller Pluralisformen på -loita, innebär be- .
greppet af en större mängd, eller rättare kanske — en
större mångfald, än den vanliga Pluralisformen, hvilken
endast afser flertalet såsom en motsats till entalet; hvar-
före ock denna multalistorm är, på sätt och vis, att anses eller
att jemföras med ett Nomen Collectivum, ehuru i pluralis-
form; emedan det icke har afseende på antalet, utan en-
dast på mängden; och innefattar dessutom alla möjliga
olika slag, och sorter, af det föremål det omtalar; hvar-
före det ock i allmänhet har en, i så måtto, mera obe-
stämd karakter. Så t. ex. då jag regelrätt (med begag-
nande af Singularis numerus) säger: onko siellä monta tyt-
töä? (äro der många flickor?) så kan jag väl ock kanske
poetice (med begagnande af Pluralis numerus) säga: onko
siellä monta tyttöjä.89) Likaså kan man icke heller gerna

88) v. Becker tyckes vara den enda, af alla våra Grammatici, som
om denna form (hvaraf han sid. 50 anför ett exempel) ägt någon be-
kantskap. Dock kände han icke dess egenteliga karakter, och bemär- .
kelse, då han trodde att den tillkommit ”till undvikande af tvetydighet”,
vid Singularis och Pluralisformen af ordet Lampi (träsk) m. fl.

89) Så t. ex. läser man strax i början af Kalevala: ”Sieltå sain
sa’an sanoja, tuhat virren tutkelmoita (i .stället för ”tutkelmoa”) 1
Del. sid. 3.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free