- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
76

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

”min, din, hans,” o. s. v.) eller med de verbala (n, t, ee,
0. 8. v. ”jag, du han”, o. 8. v.)

De särskilda flexionsformerna måste således (till sin
betydelse) endast på olika sätt modifiera, och karakterisera,
det genom dem uttryckta vexelbegreppet (i och för sig)
utan att derföre på något närmare sätt bestämma eller ka-
rakterisera personaliteten, eller de föremål hvaraf detta
vexel-begrepp bildas och uppstår; änskönt båda dessa före-
mål likväl alltid måste, såsom begreppets gränspunkter (el-
ler faktorer) vara på en gång för tanken närvarande. Och
då i allmänhet hvarje ömsesidigt förhållande (eller vexel-
begrepp) kan betraktas antingen från en yttre eller inre
synpunkt, — från en yttre eller inre sida — måste äfven
:dessa den finska dualismens samtliga kasus, i detta afseen-
de, kunna afskiljas i tvenne hufvuddelar; nemligen uti de
som utmärka ett blott yttre förhållande emellan tingen, och de
som derjemte (dermed, och derunder) äfven antyda ett inre. ?)



derligt förhållande till hvarandra; men vill man nu uttrycka detta
deras brödraskap, eller broderliga förhållande (på finska: veljeisyyttä, vel-
jellisyyttä) såsom en dualismus, eller” ett ömsesidigt vexelbegrepp —
d. v. 8. att som brodren A förhåller sig till brodren B, så förbåller sig
ock brodren B till brodren A — så kan detta ske i tvenne olika af-
seenden, och således äfven på tvenne olika sätt; nemligen 1:0o (i fall
det är fråga om ett yttre förhållande) genom Dualisformen veljetystå,
och 2:o (om det är fråga om -ett inre förhållande) genom Dualisfor-
men teljeksyttä. | ”

2) Då hvarje förhållande (eller begrepp) för att blifva åskådligt,
eller för tanken uppfattligt, alltid måste visa sig under någonslags form
(i ord, och uttryck) så kan likväl denna form mer eller mindre noga,
mer eller mindre troget, uppfatta det deremot svarande begreppet. Så-
lunda finna vi att tingens yttre förhållanden, hvilka vi med våra yttre
sinnen kunna fatta, alltid är fullkomligt uttryckte, och förklarade,
genom sjelfva formen; hvaremot deras inre förhållanden ,’ hvilka vi ofta
icke ens med förståndet kunna uppfatta, endast derigenom kunna ofull-
ständigt antydas. Så t. ex. torde väl alla förstå att de båda Dualis-
formerna peällettäin, och peällettätsin (”på hvarandra”) afse ett yttre

. förhållande, hvilket är uttryckt och förklaradt genom sjelfva ordformen;
hvaremot de båda Dualisformerna peälleksyttäin, och peälleksyttäisin (hvil-
ka ord visserligen betyda detsamma) derjemte — mer eller mindre —
afse äfven ett inre förhållande, hvars närmare betydelse de icke kunna
uttrycka, endast — antyda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free