- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
81

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

meralia. Att den, liksom de följande formerna, i skrift
mera sällan blifvit begagnad, kommer sig troligen deraf
att våra skrifställare mera äflats med att använda främman-
de tungomåls talesätt, och tankegångar, än att rådfråga
språkets egen genius. Emellertid antaga ej blott snart
sagdt alla en- och tvåstafviga Substantiver denna form, utan
äfven åtskilliga Adjektiver. 10) -

Så t. ex. betyder ordet peättäin (härledt af Nom.
Subst. peä , ”hufvud, ända”) ”hufvudvis, ändvis”, eller ef-
ter orden; ”hufvud mot hufvud”, ”ända mot ända;” och
förutsätter således alltid, och omfattar, åtminstone tvenne
föremål. — En egen märkvärdig karakter !!) äger formen
derutinnan, att den blott och endast kan sägas om liflösa
eller döda ting, men icke deremot om lefvande varelser,
eller om verkande och handlande föremål (ty i sådant fall
måste andra kasusformer nytjas). Så t. ex. kan jag mycket
väl säga: ”lauvat pantiin peättätn!?2) (bräderna lades ”änd-
vis”, d. v. s. ända mot ända; egentligen — i det förhål-
lande att ändarne passade emot hvarandra); men jag kan
alldeles icke säga t. ex. om tvenne oxar som stångas:
”härät ovat peättäin”. Blott med vilkor att de lefvande
varelserna ikläda sig karakteren af de döda, d. v. s. äro
fullkomligt i detta afseende passiva — och betraktas så-
som icke ägande någon tanke, någon vilja eller någon af-

10) Så t. ex. bildas af ordet lyhyt (kort) — lyhyttäin (i Positivus)
— lyhemmittäin (i Komparativus) och — lyhimmittätn (i Superlativus).
Af ordet vähd (litet) — vähtttäin, vähittäisin (i Posit.) småningom, egentli-
gen ”litet i sänder”; vähemmittäin (i Komp.) och vähimmittäin (i Superl.)
På samma sätt formeras af ordet paras (den bästa) — parhaittain (i
Posit.) och — parhaimittain (i Superl.) af parhain (den allra bästa).
Hvaraf man således ser, att om finskan har flere grader af Diminutiver,
så har den, å andra sidan, äfven flere grader af Superlativer.
| 11) Enahanda karakter äga alla de dualisformer, som derivera sig
från Nominativus kasus, d. v. s. som bilda sig närmast ifrån denna 1:sta form.

12) Ordet peättäin är visserligen till formen, men ingalunda till
bemärkelsen, lika med både Gerund. Instr. Akt. af verbum ”peätän”
(der det betyder ”beslutande, beändigande”) och med första pers. singul.
Pres. Verb. Reflex. (der det betyder ”jag beslutar mig sjelf”).

(C.A.G—d. V. 1863.) | 6

s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free