- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
92

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

skan fordom äfven funnits orden peåttyståln, och peåttystålsin,
derom äro vi, för vår del åtminstone, och med den erfa-
renhet vi äga om finska språket — fullkomligen öfverty-
gade (på samma vis som det ännu finnes peäksyttäin, och
peäksyttätsin, bildade af peäksyttä), ehuru vi visserligen
aldrig hört såbeskaffade ord omnämnas. Åfven i de gamla
folksångerna antager språket småningom tidens inverkan,
så man icke heller ens der kan påträffa alltför gamla ar-

kaismer.
2) Dualisformer, bildade af Nominativus och Transla-

tivus Singularis.
5:te Formen, -tuksin, tyksin.
’ Peåtyksin. Suutuksin. ?6)

Denna form innekåller med afseende å betydelsen det
samma som alla de föregående tillsammantaget; men med det
ytterligare tillägg i begreppet, att de föremål som (enligt
de föregående kasusformerna) voro antingen mot, bredvid,
efter, eller nära invid hvarandra, m. m. här deremot anty-
das vara alldeles fast, eller ihop, med hvarandra. Denna
form, hvarvid visserligen de ytliga, eller passiva, vexel-
förhållanderna ännu spela hufvudrollen, förutsätter således
en sammanträffning, d. v. s. en handling (en actio) eller
åtminstone produkten deraf, hvilket utmärkes genom in-
verkan och karakteren af den här tillkomna, och i begrep-
pet ingående, betydelsen af Translativus-kasus — i förening
med Nominativus. Oaktadt denna form sålunda redan har
en viss inre karakter, har den likväl till sitt hufvudmål
(till följd af syllaba penultima) afseende på yttre förhållan-
den, och begagnas derföre helst om döda och liflösa ting.

26) Denna ordform har, liksom de förra (enligt hvad vi redan
nämnt) blifvit med de andra sammanblandad af våra Lexikografer. Så
t. ex. påstår Eurén (sid. 464) och Renvall (sid. 299, II, Del.) att orden
vastatuksin, vastatusten, vastaksutta, taksuttain, vastaksutten, takkaa,
vastakkain och vastuksin betyda alla ”emot hvarandra”. Att detta
dock kan ske på mångfaldigt olika sätt, hafva Finnarne insett; hvarföre
de äfven sökt, och förstått, att uttrycka det genom flere grammatika-
liskt skiljaktiga ordformer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free