- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
103

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

sfntändslkerna, och de deremot korresponderande . begrep-
pen, eller betydelserna, finna vi att i de af Infinitivus bil-
dade Dualisformer, hvilka alla afse yttre förhållanden, här
nu äfven ingår en formbildning, karakteriserad genom -:en
manifestation af Translativus, hvilken såsom sådan äfven
afser ett visst inre förhållande, ehuru det ännu till det
mesta subordinerar under det förherrskande yttre. Hvad
som förut blifvit nämndt om 5:te formen (peätyksin, suu-
tuksin, m. fl.) finner här sin fulla tillämpning, med den
reservation likväl som förekommer i begreppet, med af-
seende å de olika grundbetydelserna af orden peä (i No-
minat.) och peätä (i Infinit.). 35) :

d) Dualisformer, bildade af Translativus Singularis:

I5:de Formen, ksuin, ksyin.
Peäksyin. Suuksuin.

Om vi hittills nästan uteslutande haft att göra med
Dualisformer, som mer eller mindre afsett det yttre, ömse-
sidiga, vexelförhållandet emellan tvenne (eller flere) föremål
(och hvilket förhållande, såsom till sin natur nästan helt och :
hållet passift, egentligen mera lämpat sig för vilje- och
tanklösa objekter) hvarvid dock någongång förekommit for-
mer, som äfven, och derjemte, afsett och karakteriserat en





85) Ordet suutatuksin har annars numera (per allitterationem) öfver-
gått till ”suutasuksin”, som nu allmännast nyttjas. Så t. ex. heter det i
Runosången: ”Harvoin hanhet suutasuksin, sisarukset silmätysten, har-
voin veijot vieretysten, emon lapset lasjatusten”. (Kant. II, 276) d. v. s..
”sällan (ser man) gässen (hängande) med munnarne ihop (den enas mun
i den andras) de köttsliga systräårne med ansigte emot ansigte (d. v. 8.
sig emellan förtroliga); sällan (finner man) bröder nära intill hvarandra,
sida vid sida, — barn af samma moder”. Slutligen kunna vi antaga, att på
denna väg, d. v. s. af Infinitivi derivativa, fyra följande förmer redan
försvunnit, och gått förlorade i språket, nemligen — suutaksutten, suu-
taksutta, suutaksuttain och suutaksuttaisin, hvilka varit fullkomli-
gen synonyma och coadeqvata med orden suutuksutten,, suutuksutta, suu-
tuksuttain och suutuksuttaisin (i 6:te—9:de formerna). Likaså är det
troligt att den 14:de formen fordom varit reproducerad i åtskilliga deraf
bildade, men numera i språket utgångna ord, — som t. ex. peätätyksyt-
ten, peätätyksyttä; peätätyksyttäin och peätälyksyttäisin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcafinska/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free