- Project Runeberg -  Forskningar uti sjelfva grund-elementerna af det finska språkets grammatik efter föregående anmärkningar om språket i allmänhet /
110

(1863) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

åderns hvardera arterer (gap) icke blott skulle närmas
hvarandra, och passas tätt tillsammans, utan att de äf-
ven sedermera skulle ihopväxa till en enda åder; så de
ej mera utgjorde tvenne, utan endast ett, aflopp för bloden.
Likaså heter det på ett annat ställe: ”lauloi päivät peäk-
sytysten, yhytysten yöt saneli”, (Kal. I, 125) ”han sjöng
dagarne ändvis tillsammans” d. v. s. utan afbrott eller
uppehåll (eller som svenskarne säga: han sjöng dagarne ut
och in) så att i samma stond den ena ändades, så börjades
redan den andra; och såsom en närmare förklaring härpå
tillägges: ”yhytysten göt saneli” (att han allt jemt sjöng,
äfven hela nätterna igenom). 39)

39) Vi borde härvid kanske litet närmare reflektera öfver den
djupa dialektik finska språket åfven i detta fall förmår uttrycka genom
rikedomen af sina ordformer. Derföre då man i svenskan blott har ett
benämningssätt att — t. ex. medelst ett enda ord — uttrycka tanken: ”da-
gar efter hvarandra”, så kan detta ske på finska — först på sju skilda,
och olika, sätt; hvilka alla, på sitt vis, litet olika modifiera begreppet:
nemligen — genom orden perättäin, perättäisin, perätysten (jemf. not. 20)
perätyksin, peräksytten, peräksyttäin (jemf. 18:de Formen) och peräksyttäi-
sin. Vidare kan det ännu ske genom det sid. 74 anmärkta ordet peäten,
som utmärker att vid den ena dagens (slut-) ända vidtog den andra
dagens (för-) ända, d. v. s. då den ena dagen slutades, så börjades re-
dan den andra. a) På detta sätt, (om det blir fråga om dagarnes
ändpunkter) skulle man ytterligare kunna uttrycka denna tanke på sju
skilda, och olika, vis; hvilka alla åter, i ett annat afseende, likaså skulle
litet modifiera bepreppet; nemligen — genom orden peättäin, peättärsin, peä-
tysten, peätyksin, peätyksyttäir och peätyksyttäisin; hvilka alla afse blott
yttre förhållanden, d. v. s. der hvarje dag betraktas särskildt för sig.
Stöta de deremot på något sätt med hvarandra tillsammans, eller verka
på hvarandra, skulle man än ytterligare kunna uttrycka denna tanke på
sez olika sätt, hvilka nu åter sin tur, i detta afseende, modifiera begrep-
pet; nemligen — genom orden peäksyin, peäksytten, peäksyttäin, peäksyt-
täisin, peäksytysten (jemf. 20:de formen) och peäksytyksin; hvilka alla åter
mera afse deras inre förhållanden, derigenom att de med hvarandra
jemföras, eller liksom sammansmältas vid sjelfva föreningspunkternå
Dock det är ännu icke allt härmed nog! Vi få”straxt längre fram se

a) Med anledning häraf heter det på ett annat ställe: ”Tämän
iltasen sloksi, tämän päivän päätteheksi”. (Kant. II, 284); och — ”oäkå
pålvän påättehekst, vaiko aamun alkeheksi, huomeneni huopeheksv”.
(Kal. I, 4.)

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gcafinska/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free