Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
emellan empiriska och rent abstrakta begrepp; och att det
i detta fall förstår att, med de skarpsinnigaste logiska di-
stinktioner, — skilja, och utmärka, äfven de minsta begrepps-
skiljaktigheter; och det — så. fina, att våra Grammatici och
kläderna utaf honom”; och, såvida här åter talas om ett yttre förhål-
lande, bör man icke säga — ”af honom”. Af samma skäl säger man
t. ex. ”han bor i Stockholm” (icke — ”utfi”); och tvärtom åter: ”går
du uf kyrkan”? (icke — ”i kyrkan”; hvilket betyder något helt annat)
Likaså, t. ex. ”det är ett godt hufvud på karlen” (icke — ”uppå kar-’
len”); men väl säger man deremot: ”sätt hatten uppå hufvudet”. Men
är den engång ditsatt, säger man: ”han bär hatten på hufvudet”, ty
då är redan förhållandet (emellan ”hatten” och ”hufvudet”) vida när-
mare, än hvad det var nyss förut. Likaså om jag t. ex. såger ”tag
hatten af honom”, indicerar jag derigenom ett närmare förhållande, :
d. v. s. meningen är icke här att derföre beröfva honom hatten, om
jag än beröfvar hans hufvud den; men säger jag t. ex. ”tag hatten utaf
honom”, antyder jag derigenom ett fjermare förhållande; ty det inne-
bär redan att man skall afhända honom den. På samma sätt utmärka
orden: ”jag drack ur glaset”, och ”du fryser om fingrarne”, ett når-
mare eller ett mera inre förhållande än orden — ”han reste utur lan-
det”; eller ”han gick utom staden”, hvilka deremot mera antyda ett
yttre eller fjermare förhållande.
Andra prepositioner, hvars natur åter är motsatt — och hvilka
i sig sjelfve mera afse ett yttre förhållande — har man likaledes för-
stått att gifva en dubbel eller tvåfaldig betydelse, i det man fått
dem att, i motsats häremot, äfven kunna beteckna ett inre förhållande,
derigenom att man kopulerat dem med prefixen i (som betyder invärtes,
inuti). Så t. ex. har man af prepositionerna från, kring, genom, mot,
till, vid, m. f1., hvilka alla beteckna mera yttre, eller aflägsnare, för-
hållanden, fått dem transformerade till prepositionerna ifrån, ikring,
igenom, emot, (i stället för — imot) intill, invid m. fl., hvilka man vanli-
gen ansett, och anser, fullt synonyma med de förra, ehuru redan skil-
naden i yttre måtto, måste motsvaras af någon inre — i betydelsen.
Så t. ex. säger man: ”han’ kom ffrån (in ifrån) staden” — ”han reste
från Rom”; ”jorden vänder sig tikring sin axel” — ”när den går kring
(omkring) solen”; ”jag gick igenom (in genom) porten” — ”jag hörde
det genom andra”; ”emot din vän var tacksam” — ”mot din fiende oför-
skräckt”, (annars tyckes detta ord hafva förlorat sin tvåfaldiga bety-
delse — månne kanske derigenom att bokstafven i öfvergått här till
e?). Men det tyckes hafva gått med dessa skilda beteckningssätt i
svenskan, — der ingen mera känner dem, eller vid dem fäster något
afseende, — liksom det gått med våra många Dualiskasus i Finskan,
hvilka hittills undgått allas uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
