- Project Runeberg -  Runola /
VII

(1840) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väl i så måtto är mera vitiös, men äger deremot ofta i
anseende till språket flere och större förtjenster
liksom den ock i allmänhet "begagnas mera än den lyriska,
ej blott af häxmästare och såkallade trollkarlar eller kloke
män, utan äfven af alla dem som sakna röst och gehör.

Den lyriska Runan, hvilken så vidt möjligt
vårdar bådo aksent och meter, skulle dock med allt delta i
längden förefalla tröttsam och enformig, genom sin
ständigt uthållande monotona entonighet (hvilket dock
mindre märkes vid sjelfva sången, som icke mera vid
deklamationen deraf) om icke Skalderna sökt bibringa den,
så vidt som möjligt, en skiftande mångfald och
omväx-liug, dels genom begagnande af hyperkafalektiska verser,
dels genom korta och aksent] ösa stafversers förlängande^)
clier aksenlucrade (och stundom, tvertom, genom långa

") Bland dessa den deklamatoriska Runans förtjenster, är att
dea sällan och aldrig behöfver tillgripa dessa mänga
prosodisia figurer och andra stundom mindre regelrätta
uttryck för att i nödfall fylla versens inetër, icke heller i
sådan afsigt emot språkets lagar begagna mindre vanliga
konstruktioner och talesätt.

**) Detta kadanserande, skanderande och intonerande, eller
rättare aksentuerande på oriktiga stafvelser, hvilket på ett
eget, stundom icke obehagligt, sätt afbryter det lagformiga,
och liksom upplöser språket i dess elementer, har af
någre blifvit jernfördt med och äfven ansedt såsom cessurer
midt i orden, och på grund deraf åbcropadt såsom en af
Runans största och första egenskaper och förtjenster. Vi
anse det icke så; väl måste de långa orden i Finska 6präkej
sönderfalla inom tvenne takter, om de skola kunna
användas, hvilket blir nödvändigt; deraf har detta stundom äfven
kommit att gälla om de korta. Men detta synes oss
ursprungligen mera vara en följd af nödvändighetens lag, än
utgöra sjelfva granden och hufvudvillkoret för Runans
metriska bestånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcarunola/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free