- Project Runeberg -  Runola /
XX

(1840) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

melsk lycksalighet, m. m. har bon i detta afseende
sällan kunnat böja sig ifrån jorden, och ikläda sig någon
högre karakter än den sjelfva naturen och språket anvist
henne. Så länge Väinämöinen, såsom sjelf endast ett
jordens skötebarn, förenade i sin person den högsta
full-komlighct för den Finska sången, så länge kunde icke
heller denna hans sångarestämma blifva den rena,
himla-burna; ty för att verkeligen kunna finna något högt och
fullkomligt på jorden, måste man tänka sig, eller måste
det äfven finnas, något analogt högre i himlen, eller utom
jorden. Det är delta jag här vågat konstituera. Jag
har nemligen vågat ställa Väinämöinen under en annan
högre sångaremakt, under den allt omfattande Finska
Sången och Skaldekonsten, personifierad oeh idealiserad i
Runamoinens person. Väinämöinen är sjelf, till sin
karakter, ännu för mycket enskild, och spelar i det bela
en alltför underordnad roll, för alt kunna uppträda och
representera den högsta fullkomlighet af all Finsk
skaldekonst. Jag bar trott det dessutom vara nödvändigt, att
Väinämöinen icke blott skulle jemföras med dem som i
säng och stränga-spel voro inunder honom (emedan detta
vore att nedsätta honom); utan äfven med dem som voro
honom öfverlägsnare (hvilket vore alt uppböja honom).
Han har ju dessutom, i den mytiska Rnnan, mer än en
gång varit i förlägenhet både på ord och råd; och
äfven sjelf, i detta fall, någon gång erkänt bland andra en
viss Anders Vipuinen för sin mästare. Men vare det
härmed huru som helst, så hade en Orpheus aldrig
uppstått på jorden, om det icke funnes en Apollo i himlen;
och må Väinämöinen, af Finska Skalder, fritt vara den
största på jorden, icke blott på sin tid — ulan äfven på
vår; men hvad Runanioinen är i himlen blir ban
ändock aldrig, såvida det bela alltid, äfven i delta afseende,
måste vara större än hvar och en af sina delar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcarunola/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free