- Project Runeberg -  Försök att förklara de finska stamordens uppkomst och med anledning deraf kan man ifrån studium af, eller genom forskningar uti, det finska språket leda sig till ett för alla tungomål, i vettenskapligt afseende, ganska vigtigt, och högst intressant resultat? /
18

(1853) [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ala, taika, tatek, på Polska — tdfa, latch»tatjk, tatjqeh, tatjnék, lalaiések,
(atjnecek, pa Böhmiska — lato, lalko, tattiko pä Slovackiska — talo,
la-tus, talusik, tatuselschko, på Ukränska - talei, tatek, påVendiska — taté, pä
Dacisk-Valachiska, — Ijalja, på Ryska — läte, på Frisiska — tältä, på
Dorpat-ska dialekten af Estniskan. Uti några språk tillkommer ett l, som antingen
utmärker ett diminutiv, eller måhända torde utgöra cn artikel; så t, ex.
heter "fader” — latel, talul, tatäl, tatulu, på skilda Valachiska
dialekter — talal, talul, päMoldaviska — taluta, på Latin (dimitfutif af
tata,hc-gagnadt såsom ett smekord) och — taz, på Kornwalliska. Andra språk åter
utbyta bokstafven t emot d, som t. ex. ded, på Ryska, hvilketbet. både
"farfar** och "farmor”. Likaså ded, på Kroatiska — ded, thed, på^ Scrviska

— ded, dedei på Vendiska — ded, de dek, på Böhmiska — djed på Bosniska
och Ragusiska — did på Slavonska och Ukränska — d’edo, på Slovackiska —
dzed, på Öfvcr- och Nedcr-Lausitzska — dziad, på Polska — dedek, dedei, på
Krainska, o. s. v. Äfven de Skandinaviska språken hafva fordom begagnat
detta ord; der dadda, på Svenska, äfven betecknat, "fader". Bönen "Fader
▼år**, på Runö-Svenskan, börjar ännu sålunda: "Uår dadda som äst ihimmlen".
Numera heter vanligen barnsköterskan, och amman, endast på barnspråket
dadda.

I en del språk bortfaller helt och hållet den första konsonanten, som
t. ex. i Lappskan, der *fader heter altje, äfven atki, akkie, aekia (de
sed-narc orden bcslägtade med Finska ordet ukko, ”gubbe”), hvareraot “bonde**
heter latja. Vidare heter ”fader”: — attya, atya, på Ungerska, eller
Magyariska, och — atta på Forn-Göthiska (enligt Ulphilas) sådant det taltes
omkring 360 år efter Frälsarens födelse. Ordet atta nyttjades äfven pä
Grekiska, då barn och föräldrar tilltalade hvarandra; så t. ex. kallade Homerus
Achillcys (Iliad. 9603) till atta, och likaså benämnde Diana sin fader (enl.
Gallimachus). Äfven i Latinska språket var ordet adopteradt. Festus säger
att alla var en hedersbenämning, hvilken utvisade högaktning, och
hvar-ined man kunde tilltala hvilken gammal man som helst. Spärjderaf
förekommer ännu i ordet atävus (farfars far-fars far) bildadt af orden atta
och avus — alli, på Epirotiska, och at, alti, på Albanesiska bet. ”fader”;
likaså — ala a Iha, på Galiska eller Gählska — alei, på Vendiska — ala,
på Turkiska, och — al* air,’ tat’air, på Ersiska eller Irländska, hvilket ord
epcnteligen tyckes vara sammansatt af tvenne skilda ord, hvaraf det andra
air torde motsvara Finska ordet uro, — olee, på Serviska — olccz, på
Kroatiska, hvilket återfinnes i alla Slaviska språk, der det finnes upptaget under
ordklassen isä — haita, heite, på Frisiska — cyda (hvilket redan
kommer nära Finska ordet äiti, ”moder’*) på Luncburgska mundarten — aita på
Gui-puscoa dialekten af Vaskiska språket, äfvensom på gammal Kimbriska, samt

— alin på Forn-Svenska, hvilka alla ord bet. ”fader”, liksom al på Estniska
enl. Pernauska dialekten, och ät enligt Wickska dialekten. Äfven Finskan
saknar icke heller detta ord, ehuru betydelsen stundom är litet divergerande;
ty ati, som på Kajanska dialekten bet. ”svärfader” [appi) begagnas äfvcitf
någongång att beteckna ”farfader”. Man finner således redan af de Europeiska
språken, att t är den bokstaf, på hvilken alla dessa ord ursprungligen bagefa
sig, och att sålcdc9 konsonanten t, ehuru hos några nationer utbytt mot d,
ensam, utgör grundbokstafven för de ord som här utmärka begreppet "fader*.
Vi anmärka det ännu engång, såvida derpå ligger vigt, emedan denna
bokstaf, äfven i förening med andra ord, ofta påminner oss om sin betydelse.
Och gå vi nu till en annan verldsdcl, skola vi finna att förhullaAdét dev
är enahanda.

På de Asiatiska och Austialiska spTakcn

heter ”fader”: — lataha, talla, tada, på Sanskritska, och — tätäi, tetei, på
Mordwinska (deremot bet. tata, pä Lord Mullgravcs öar, såväl ”man” som
"menniska”). Man kunde äfven hiträkna ordet lamai, som bet. ”fader” på
Säll-skapsöarne (toma bet. dercmot”moder”, vid Saldanna Bay i Afrika) och (medelst
omkastning af rotbokstäfverna) motua, som har samma bemärkelse pä
Marquesas-öarna; i hvilka ord, genom tillkomsten af bokstafven m, tyckea
iiigå ett sammansatt begrepp (jemf. ordet ”emä”) — tjaljai, äfven på Mord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcastamord/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free