- Project Runeberg -  Försök att förklara de finska stamordens uppkomst och med anledning deraf kan man ifrån studium af, eller genom forskningar uti, det finska språket leda sig till ett för alla tungomål, i vettenskapligt afseende, ganska vigtigt, och högst intressant resultat? /
21

(1853) [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(tscha) eller da cl. v. s. att dc ytterst basera sig på konsonanten /, livilkcn,
i några språk» öfvergått tiil d, cllcrfpå de ljud, »om, med tilJhjelp af
vokaler, deraf kunna uppkomma. Vi finna således att taata — ehuru under
mångfaldiga, oli sa, nuauceriugar, äfvensom genom sammansättningar med andra
ord — antingen redan ursprungligen funnits (liksom det ännu finnes) eller
blifvit sedermera adopteradt, såväl i de mest bildade, som i de vildaste
folkslags tungomål, räknade från Nord Cap, i Norden, till Cap bona spel
i Södern, och — i longitud — rundt ikring hela jorden. ,

Man skall, troligen, möta oss med den invändningen, att detta ord, och
således äfven hela denna ordklass, endast hör till barn asp rå ket, och att
tiet, ursprungligen, antingen är, eller utgår från, ett barna joller, och
innehåller således endast ett barna ljud, hvarföre det således icke kan tjena
såsom ett exempel att bevisa likheten af ord, olika nationer emellan, eller
rättare sagdt, huruvida olika språk begagnadt samma ord. Nå hvad vill
detta säga? Hafva då icke alla språk, och, med dem, äfven alla ord,
ursprungligen* utgått från barnspråket, och det — i dubbelt afseende. Eller
hafva icke alla folkslag på jorden lärt sig sitt modersmål — redan ifrån
barnaåren; och antyda, eller hänvisa, icke alla språk, liksom alla ord, Oss
tillbaka — till denna deras bamaålder, hvarifrån de först utgått. Det
finnes, troligen, intet stamord i Finska språket, som man ej, g^nom
språkforskning, och ordlcdning, kan återleda till sin första källa , eller till
sitt ursprung, d. v. s. upplösa, och deschiffrera, till den grad att man inser
livarje deri ingredicrande konsonants enskilda betydelse. Huruvida således
orden laita, eller daddaf endast utgöra ett barnspråk, må vi derförc lemna
oafgjordt. Säkert är åtminstone att ingen Finne, ännu vid mogen ålder, ens
kan utsäga det sednare ordet, äfven om det gällde hans lif och välfärd ,
liksom ingen Mixtekanarc kan utsäga det förra, af det naturliga skäl att det
ena språket helt och hållet saknar konsonantljudet b, liksom det andra
saknar hade 1) ocb pf och tyckes förhållandet vara enahanda hos många andra
nationer.

Härmed vilja vi nu sluta historien om detta ord, eller denna
ordklass; och skola vi härvid blott göra en anmärkning, eller tillämpning.
Enär nu fader heter — ikring helä jorden — på en mängd af
olika språk, ata, eller benämnes på andra deraf formerade, eller
deri-verade, ord t. ex. ada, adan, m. fl. hvilka ord åler, på andra språk,
betyda ”man, menniska”, så — hvad är väl då naturligare, och trovärdigare,
än alt namnet Adam häraf fått sin upprinnelse, och betydelse?
Sålunda skulle menniskoslägtels stamfader, ADAM, häraf ej hioit erhållit
silt namn, utan innebar namnet tillika bemärkelsen af hans betydelse.
Yi måste väl antaga att alla de namn, eller ord, hvarmed våra
stamfader betecknas, ursprungligen, i sig sjelfve, haft, uti språket, någon viss
sinlig bemärkelse, hvarmed dessa ättefader utmärktes — liksom i
allmänhet förhållandet är med alla namn — och hvilken bemärkelse,
sedermera, ifrån att först hafva varit elt Nomen apellativum, sedan öfvergick
till elt Nomen proprium. Yidare måste vi antaga alt dessa stamfader
lefvat flere seklet*, ja kanske tusendetal år, för än ens deras namn (så*
vida de hade några sådane) enligt löpande folksägner, och muntliga
traditioner, första gången upptogos i Historien, och det af dem, som,
på de tiderna, voro de visaste, och klokaste (lärdaste) ibland folket; och
hvilka således — i händelse namnen voro, med minnet, förgångne —
fingo, i sådant fall, sjelfve, vara betänkte derpå, ungefar som om vi
ville skrifva en historia om Finnarna i Konung Orres tid. Sago-ål*
dern är, hos alla folkslag, alltid sig lik; den inflätar dikten med
minnet, och afhjelper sålunda den historiska bristan. Nu heta, eller be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcastamord/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free