- Project Runeberg -  Försök att förklara de finska stamordens uppkomst och med anledning deraf kan man ifrån studium af, eller genom forskningar uti, det finska språket leda sig till ett för alla tungomål, i vettenskapligt afseende, ganska vigtigt, och högst intressant resultat? /
34

(1853) [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

älVen de ord, sålunda inkommit, torde, vid närmare un-

dersökning, vara vida färre än hvad man vanligen föreställer sig.
Dessutom kan detta enc/ast inträffa mellan nästgränsande
nationer. För att nu t. ex. tala om Finskan, som på ena
sidan dagligen, i flere sekler, varit i en jemn beröring med
Svenskan, och likaså, på andra sidan, med Hyskan — huru få ord,
med undantag af dem som beteckna nya och förut okända
be–grepp, halva icke under denna långa tid fått inträde i
språket; och måhända föga mera än hvad Svenskan och Ryskan,
i detta fall, lånat ifrån Finskan. Det är sannt att många
enskilda ord röja en omisskännelig likhet med de Svenska, och
på denna grund hafva vi, utan vidare undersökning, antagit alt
de äfven derifrårt härstamma; m) ehuru man stundom kanske,
med lika skäl, kunde tro att förhållandet vore tvärtom.

m) Kyrka t. ox. som på gammal Svenska heter kirkia, och nu uttalas korka,
heter på Finska*,kirkko. En hvar skall troligen, liksom Renvall, anse det
Finska ordet vara en omskrifning, eller lånadt, af det Svenska; och detta så
mycket mer som vi troligen fått våra första prester, och kyrkor, ifrån Sverige. Men
hvarifrån förskrifver sig då det Svenska ordet? Derpå har man i allmänhet
sällan varit betänkt; utan har man ansett det nog, och tillfyllest, hlott man
bevisat att det Finska ordet icke är “rent Finskt*4, som det heter. Men
någonstä-des ifrån måste äfven det Svenska språket hafva hemtat sitt ordförråd, så framt
det icke direkt nedkommit ifrån himmeten (såsom Finnarnc sjunga om knifven;
puukko pilvestä putoisi — dock måhända hör denna undersökning icke hit? i#

Nu kallas ”Gud shus,” äfven på Tyska, Kirehc, h vi i k et ord icke på något
sätt kan härstamma från Romarncs templutn — elt ord sorn Öfvergått, och
fortplantat sig, på åtskilliga Europeiska språk. Ordet kyrka, (körha) måste
således vara ett af dessa ganda, genuint klassiska, Svio-Gothiska, eller
Moeso-Göthiska, ord, hvars rena ursprung ingen bétviflat. Estniska ordet kirriU (som
hos dem betyder kyrka) skulle således låta derivera sig från Tyskan, liksom det
Lappska ordet kyrko, (jyrko, kör ko, girko, ifrän Svenskan. Med denna
förklaring kunde man visserligen vara nöjd, ehuru man kunde anmärka att hvad de
ord anbeträflar, som Lappskan hafva gemensamt med Svenskan (och hvilka äro
ganska‘"många) så, om lånsystemet ägt rum — eftersom Lapparne, liksom
Fin-narne, äro en äldre inflyttning i norden än som Svenskarne — så kunna dessa
ord, åtminstone en stor del af dem, vara lika gerna lånade Ifrån Lappskan, och
Finskan, till Svenskan, som från Svenskan till dessa språk — så mycket mer
som inan alltid skall finna att de Svenska orden, med tiden, förlorat den Finska
anstrykningen (likheten) hvaremot de Finska, ofi rämirade, bibehållit sig. Att
Finska språket emellertid icke saknat detta ord, redan före sin beröring med
Svenskan, och det i dess genuina bemärkelse, skulle man kunna sluta äfven
deraf att Finnarnc ännu benämna de största eller hufvud-åsarne i sina hus, for
”kurki-hirret** (hus bjelkarne).

Nu heter kyrka äfven, på Ryska, Tserkov, och svårligen torde äfven
Rys-sarne hafva lånat detta ord af Svenskar, Tyskar, Ester, Finnar eller Lappar?
När vi nu frun de Slaviska Öfverga till de uralska folkstammarno, der vi, liksom
hos de Kaukasiska, ofta återfinna de förlorade starnorden till vårt språk,
åtminstone stambemärkelserne, — helst al! erfarenhet bevisar att bergsfolken, i
allmänhet, längst, och mest oförändrad! bibehållit sin karakter, sitt språk, och
sina seder — så finna vi t. ex. i hos Votjakcrna, eller Votjäkcrne — ett
Tata-riskt-Tsehudiskt. Seytiskt eller Finskt folkslag, Imlkct af Väter, m. fl. Mifvit
fäknadl till dc såkalfade ‘.’blandade folkstaniniarnc,** odi som bo i Vätska, Rasanska,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcastamord/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free