- Project Runeberg -  Försök att förklara de finska stamordens uppkomst och med anledning deraf kan man ifrån studium af, eller genom forskningar uti, det finska språket leda sig till ett för alla tungomål, i vettenskapligt afseende, ganska vigtigt, och högst intressant resultat? /
64

(1853) [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om menniskor, mera afser den som verkligen^ är en naturlig moder;
hvar-emot ordet emu, som egentligen begagnas om djur, mera utmärker den
sorn bär namnet af moder, eller liar en moders välde; h varfore också ordet
ettid, liksom ordet iso, alltid tillika också innebär bemärkelsen af ”stor,
fullvuxen”. Uti Kiniospräket däremot, heter moder vanligen emo, di min. ctHoi~
nen, äfven eiliU och emi, helst dessa ord, i metriskt afseende äro mera
lämpliga än äiti. Uppå di* Svenska ock Norrska Finnskogarna heter moder
allmänt på Finska muntia, och torde vara samma ord som i gamla Honor
stundom förekommer under namn af muniin, och som anträffas i
Benvalls-Le-xikon, ehuru måhända mindre korrekt skrifvet tnonna, öfversatt med
‘*ma-. trona’*. Grimdbokstafven i ordet emä, är således Konsonanten m, placrra I
emellan tvenne vokaler. Beslägtadt härmed tyckes vara ordet imee♦ ”di”,
och möjligen äfven, med tillägg af aspiration, orden ihmi, iineh, hvars
diminutiva former uu endast begagnas. Fä längre häll torde äfven orden ämmä,
”gumma”, och mummu ”mormor”, med fördubblade grundbokstäfver antyda
en aflägsnarc skyldskap, och måhända står ordet impi “jungfru4* härmed i
någon beröring.

Denna ordklass skulle, i de skilda språken, blifva som följer:

Entä, emo, emu, emi på Finska bet. “moder**; hvaremot emae, eine, ori»
(teitle på Kalmnckiska het. ”hustru”., och utmärka på Mongoliska äfven,
liksom emä, pä Finska, bemärkelsen af ‘‘stor4*. Likaså het. ema och emaztea
på gammal Baskiska, eller Vaskiska, både “hustru** och “qvimia** — etite i
enie på Ma nisch uris k a bet. “moder4*; eme på ,.Tatariska bet. “qvinna**; ocö
euien på Ghunsag eller Avariska bet. “fader**; — amae på Arinziska, kring
Krasnojar, vid Jenisej, och amé på Barmaniska, Birmaniska, Burmaniska
eller Bomaniska i Ö. Indien, liksom aniee pä Mangrec spr. i det inre af
vest ia kusten å Afrika, och aina pä Vaskiska, och på Kotoviska, vid floden
Kan i Siberien, äfvensom på Assaniska, vid floden Ussolka, och ämd på
Jukagiriska eller Jukadschiriska, vid nedra stranden af floden Indirka, allt
ända till Ishafvet, bet. “moder** (månne ej Latinska ordet amo häraf liar sin
upprinnelse?) hvaremot ama pa Mantschuriska, amä på Tagaliska, och amai,
amahun på Bissaijska å Filippinerna, liksom amai på Lamutiska, och amai,
ami, dimin. ammiVan på Tungusiska het. “fader** — amoje på
Tschuvas$chi-ska, och ameigi på Alemanniska het. “moder** ; hvaremot antia på
Sveogoti-ska bet. en vice hustru, i anledning livaraf med amiobarn, i gamla lagen,
förstås “skökoharn**. Latinska ordet amita, “faster*4, tyckes äfven höra till
denna ordcykel — ama vo på Monjou- och a-ma~vo på Danakil-spr. i
A-frika, liksom yhma pä Kafferspråkct Koossa het. “moder**.

Några språk utesluta den sista vokalen, hvårföre moder å dem heter
L ex. am på Imhatzkiska, ofvanom Turucliausk, och likaså pä Lumpokoliska
eller Fumpokoliska, emellan Jenisej och Oh, nedan om Narim, äfvensom aill,
arnba pä Ostiakiska i samma trakt. Äfven på Wawu eller Wauwu spr. i
Afrika heter mor an\bu, ocli cm, ama på Hcbräiska. I det stället utesluta
andra språk den första vokalen, till följd hvaraf “moder4* heter: ma på
Mollina spr. i S. Am. och likaså pa Tibetanska i Asien — mu på Chinesiska
och Tuiikinesiska; hvaremot tnu på «Snanetiska, i Kaukasus, het. “fadci*4 —
me på Othomska i m. Am. och miä på Akräiska å s.v. kusten af Afrika;
hvaremot mini på Dår-Hunga spr. het. “hustru** — mae på Koossa spr. och
mau på annan Kafferska, m. m. hvilka ord alla het. “moder**, och utvisa
att konsonanten m ensam blir grundbasen för alla dessa ord; dock finnes det
språk der äfven den försvinner, och der moder endast hetcp o, såsom fallet
t. ex. är på Tembu spr. i Afrika.

Somliga spr. vidfoga, vid slutet af ordet, rotbokstafven m ännu en gång,
som t. ex. — imani, hvilket bet. “moder*4 pä Kubatschinska eller Ranska;
hvaremot ima pä Kalalat-dialektcn af Lesgiskan, äfvensom på
Bortlych-dialcktcn af samma språk, och på Andiskan i Kaukasus het. “fader**.

Andra språk åter fördubbla grundhokstafven till ordet, hvarigenom,
“moder** heter t. ex. eminä, eminä, imma på Estniska, der dim inuti verna
tm-mane och enimäne begagnas endast om djur. (Detta torde antyda och förklara
upphofvet, och anledningen, till frunti mmersnnmnct Emma) — amma,
mfiU på Taugutisk» eller Tibetanska; amma, amba, pä Sanskritska; ock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:20:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gcastamord/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free