Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH PREUSSEN
i augusti 1802 skedde detta för sista gången. Fredrik Vilhelm
var nu besluten att låta Sverige själft sköta sin tvist med Eng-
land. 1
Den erkänsla, Gustaf Adolf kunde hysa mot Preussen,
utplånades och förbyttes i motsatsen genom Fredrik Vilhelms
olyckliga inblandning i dennes underhandling med Mecklen-
burg om Wismars förpantning. Under förhandlingarnas lopp
hade svenska regeringen passat på att göra gällande en gam-
mal rätt till den åt Mecklenburg pantförskrifna tullen vid War-
nemünde, men endast i afsikt att en gång för alla afstå denna
af Mecklenburg bestridda rätt mot kontant ersättning. Krafvet
stötte emellertid på ett så starkt motstånd vid hofvet i Schwe-
rin, att underhandlingarna för en tid afbrötos på hösten 1802.
Hertigen hotade med främmande hjälp, och den 3 febr.
1803 kom bekräftelsen i form af en not från Tarrach,2 hvari
det helt utmanande hette, att Fredrik Vilhelm ej med likgil-
tighet kunde åse, att hertigen af Mecklenburg ”blefve besvä-
rad eller oroad i den fredliga besittningen af sina nuvarande
länder.” Slutligen hotas med, att om konungen af Sverige ännu
ville upplifva sitt ”förlegade” anspråk på warnemündetullen,
skulle deras preussiska och ryska Majestäter förena sig och taga
hertigliga huset ”under sitt särskilda beskydd.” — Den myn-
diga tonen kom sig af att Fredrik Vilhelm öfverenskommit med
Alexander I om gemensamt uppträdande. Synbarligen efter-
sträfvade Fredrik Vilhelm äfven denna gång att genom sam-
verkan med ryska regeringen vinna dess vänskap, men där-
jämte fann han säkerligen tillfället kärkommet att ge svenske
konungen betalt för de för Preussens intresse menliga dekla-
rationer, som denne afgifvit vid riksförsamlingen i Regensburg,3
och därför att han nyligen motarbetat Preussens plan att för-
värfva Mecklenburg.4
1 Preuss. reg. till Tarrach d. 2 aug. 1802. Berlin.
2 Noten är redigerad i enlighet med preussiska regeringens instruktion för-
Tarrach d. 17 jan. 1803. Berlin.
3 Engeströms dep. d. 12 april 1803.
4 Bonapartes plan att ge Preussen Mecklenburg till ersättning för dess af-
stådda områden väster om Rhen föll på mecklenburgska furstarnes bestämda mot-
stånd och Alexanders obenägenhet. Det bar starkt emot Gustaf Adolfs önskning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
