Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH PREUSSEN 3r
frågan till förhandling med en regering, så svårhandterlig som
den franska. Därför hade Hardenberg öfvertalat både den
engelske oeh den ryske ministern att afstå från de noter, i hvilka
de ämnat yrka på fullständig upprättelse från Frankrike.1 Sanno-
likt väntade Hardenberg, att Gustaf Adolf, efter att ha genom
tidningarna erhållit kännedom om utgången af Rumboldska sa-
ken, skulle geBrinkman kontraorder. Men svenske konungen höll
oböjligt på sin rätt att när han en gång gjort frågan till föremål
för ett offentligt steg, erhålla —i enlighet med vedertagnaformer
— ett autentiskt meddelande. I nödfall ämnade han begagna sin
egenskap af tyska författningens garant för att tilltvinga sig ett
sådant. Brinkman fick förnyad order att, därest han ännu
ej fått svar, göra detta konungens resonemang gällande inför
Hardenberg. Denna åtgärd behöfde dock ej tillgripas. Den 11
december — alltså när frågan alldeles förlorat sitt aktuella in-
tresse — bekvämade sig preussiske statsministern att afge
ett skriftligt svar i allmänna och undvikande ordalag: Då
utgången af den Rumboldska saken vore allmänt bekant, behöf-
des ej “den minsta utläggning vidare”. — Därmed var denna
fråga slutdiskuterad.2 3
Kn annan anledning att ge preussiska regeringen en pik
för detta neutralitetssystem, i hvars namn den tagit mun-
nen så full mot svenske konungen, fann denne i Hamburgs
åtgärd att börja rasera sina fästningsverk.3 Äfven i denna sak
fick Brinkman instruktion att påkalla preussiske konungens in-
blandning i egenskap af nedersachsiska kretsens direktor. Som
sådan borde denne nämligen förhindra, att riksstaden genom att
försvaga sina försvarsverk satte på spel andra länders där depo-
nerade egendom. Med denna fråga frestade svenska sändebudet
1 Alopeus nöjde sig med en muntlig förklaring, att hans hof ej kunde be-
trakta Rumbolds frigifvande som tillräcklig upprättelse för kränkningen af ett neut-
ralt område.
Alopeus trodde sig veta, att Brinkmans not skulle bli obesvarad. Brinkmans
dep. d. 4 och n dec. 1804.
2 C. C. Berlin d. 18 dec. 1804. — Hardenbergs not bif. Brinkmans dep. d.
15 dec.
3 Enligt Borgerskapets beslut den 18 oktober. Peyron (svenska sändebu-
det i Hamburg) till Stedingk d. 24okt. 1804 (Stedingks brefväxling med ministrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
