Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 CARL GRIMBERG
genom anbudet om öfverbefälet förmå honom att gå in på den nu
verkställda planen, hvilken alltså länge skulle ha varit på tape-
ten. Detta drag af preussisk politik har, förklarade han genom
Wetterstedt, ”bestyrkt ända till påtaglighet, hur föga uppriktigt
Preussen är gent emot Hans Maj :t”; och med en viss stolthet pe-
kar han på att han undvikit snaran genom att i sitt svar ej,
nämna ett ord om det erbjudna kommandot.1
Under sådana förhållanden var det Gustaf Adolf fjärran
att bifalla någon åtgärd, som kunde ge svenska truppernamins-
ta sken af att ha något slags samhörighet med de preussiska.
Därför, då Hardenberg i en not af den 22 december till Har-
rowby erbjöd Preussens garanti ej blott för de engelska utan äf-
ven för de svenska truppernas ostörda vistelse i Hannover under
Preussens förhandlingar med Napoleon, hufvudsakligen på det
villkor att de afhölle sig från hvarje utmanande företag mot
Holland, och då utrikesministern uttalade den önskan, att Gus-
taf Adolf förmåddes till att gå in härpå, så vägrade denne ge-
nast att inblanda svenska armén, som skall stå kvar under sin
konungs befäl, i någon som helst uppgörelse mellan Bonaparte
och preussiska hofvet”.2
❖ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
