Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH PREUSSEN 69
marsch i Lauenburg uppskjutits från den 13 februari till bör-
jan af mars. Hans fåfänga var kittlad. Kanske skulle det rent
af bli möjligt att för alltid bevara Lauenburg åt Englands ko-
nung! Ett senare meddelande från London,1 ankommet den
17 mars, att engelska regeringen ansåg Lauenburgs ockupation
af svenska trupper för gagnlös, borde ha verkat tillräckligt af-
kylande. Men nu blef Fredrik Vilhelms fördrag med Napoleon
i Paris2 3 4
bekant för Gustaf Adolf. Denna nesliga öfverenskom-
melse ställde Preussens politik i en oväntad belysning äfven
för England. Således hade Preussen verkligen kastat sig i Na-
poleons armar! Svenske konungen besluter hålla Lauenburg
besatt, blott konung Georg ej förklarade sig afstå sitt kurfurs-
tendöme åt Preussen. Det ”skulle vara hårdt att lämna åt
sitt öde en besittning, lika tilldragande genom sitt läge som
genom sina inbyggares godhet och trohet (bonté et loy-
auté).” — Visserligen fick större delen af Löwenhielms
kår nu befallning att jämte svenska hufvudstyrkan återtåga
till svenska Pommern, dit konungen själf afreste; men om-
kring 300 man kavalleri beordrades stanna kvar i Lauenburg
för att beskydda( !) hertigdömet med amtet Neuhaus. Denna
”styrka” stöddes af en deklaration, utfärdad af konungen vid
afresan från Ratzeburg och af innehåll, att ett angrepp mot
denna afdelning skulle betraktas som ett anfall på själfva Sve-
rige.
Gustaf Adolfs egentliga afsikt var nu tydligen att fram-
tvinga ett afgörande i sitt förhållande till Preussen, som hanmåste
ha känt såsom ohållbart. Dess afsikter mot Sverige skulle ef-
ter Gustaf Adolfs sista deklaration kunna afläsas på dess sätt
att behandla de svenska ryttarne i Lauenburg. Sannolikt hop-
pades konungen äfven på att fientligheter från Preussens sida
mot svenskt krigsfolk, som beskyddade storbritanniskt om-
råde, skulle ge honom utsikter till hjälp från England.* Syn-
barligen stärktes hans tillförsikt genom en depesch från Czar-
1 Genom Rehausens dep. d. 7 mars 1806.
2 Se sid. 106.
3 Svenska reg. till Stedingk apost. n:o 1 d. 14 mars 1806.
4 C. C. London d. 15 febr. 1806. — De resterande engelska subsidierna er-
lades den 27 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
