Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S4 CARL GRIMBERG
tid, då Alexander — om än med en viss beundran för Gustaf
Adolfs plikttrohet — dock förutsatte som själfklart, att denne
skulle lämna engelske konungens land på dennes egen önskan.
Efter Gustaf Adolfs halsstarriga beslut att denna till trots
stanna kvar måste kejsaren söka förhindra ett utbrott af
fientligheter, hvaraf Frankrike skulle skörda fördel. Czar-
toryski hade flera gånger sagt till Stedingk, att Gustaf Adolf
borde förekomma en öppen brytning med Preussen genom
att följa Englands -eget exempel och hemkalla sina trupper.
Elans försvar af Lauenburg kunde ju ändå ej bli annat än par-
tiellt och gagnlöst samt skulle försvaga den behöfliga mot-
ståndskraften i svenska Pommern. — När kejsaren nu fått
underrättelse om Fredrik Vilhelms beslut att rensa Lauen-
burg, vände sig ryske utrikesministern åter till Stedingk, fram-
bärande kejsarens ord, att denne ”skulle anse som ett stort
vänskapsbevis, om Hans Maj :t ville draga sina trupper till-
baka från Lauenburg, ej af undseende för Preussen utan för
att ej sätta någonting på spel, enär kejsaren ej kunde komma
till Hans Maj :ts hjälp denna tid på året”. Lika visst som
Alexander skulle kraftigt bistå Gustaf Adolf att försvara sitt
eget område, lika obenägen vore han mot att stödja hans pro-
jekt att hålla sig kvar i Lauenburg.*
1
I samma anda, som Czartoryski talat till Stedingk, ytt-
rade sig Alopeus inför Gustaf Adolf själf. Men dessa uttalan-
den, som för öfrigt kommo för sent, gjorde föga intryck på
konungen. Ty han menade, att kejsarens uppfattning måste
ha ändrats genom två nya faktorer, som inträdt i politiken
efter dennes uttalande, nämligen sammanstötningen mellan
svenska och preussiska trupperna samt engelske konungens
bestämda uppträdande mot Preussen. Konung Georg hade
nämligen den 20 april utslungat en skarp protest mot Preus-
sens fientliga beteende och lät genom den hannoveranske
statsministerns, grefve Münsters, not af den 23, enständigt
påkalla bistånd af svenske konungen, i egenskap af tyska
författningens garant, mot Preussens ingrepp i Rikets för-
3 o
i Stedingks dep. d. — apr. och aposi. n :o 1 d. — apr. 1806. Ank. till konung-
en i Greifswald d. 1 maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
