- Project Runeberg -  De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Preussen 1804-1808 /
97

(1903) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERIGE OCH PREUSSEN 97
ke konungen, att det var Fredrik Vilhelm, som hade oförrätter
att glömma. Detta borde ske bland annat genom ådagaläg-
gande af att hela Gustaf Adolfs uppträdande i Lauenburg varit
obefogadt! Kalekreuth var icke att lyckönska till uppgiften-1
Han hade med Gustaf Adolf ett samtal på mer än två
timmar, hvarunder konungen bemötte honom med mycken
vänlighet. ”Men olyckligtvis“, skrifver Kalekreuth om sitt
besök, “har denne furste idéer, så oförenliga med en under-
handling, att det slutligen blef nödvändigt att bryta af“. Ko-
nungen jämkade ej en hårsmån på sina gamla fordringar, att
antingen få besätta Lauenburg eller se Elbe öppnad för Eng-
land, ehuru generalen “tio gånger och mer bevisade för honom
omöjligheten“. Gustaf Adolf yttrade, att han skulle göra sig
löjlig genom att ge vika efter att så bestämdt ha uttalat sittupp-
såt, samt att hans samvete ej tilläte honom handla annorlunda.
Han förklarade sig till och med föredraga, att fransmännen be-
satte Hannover, framför att det innehades af preussare, ty i
förra fallet gåfves dock hopp om att landet efter krigets slut
återställdes till sin laglige herre. Hela “underhandlingen“
blef ett fruktlöst upprepande af de uttröskade skäl, hvarmed
båda parterna allt för länge sçkt visa, att hvardera hade rätten
på sin sida. Konungen fick fram sin korrespondens med Fred-
rik Vilhelm, analyserade och kommenterade samtliga brefven
och dröjde vid sina egna “med en faderlig ömhet“. Han hade
i sitt samtal ej följt logikens lagar; “sprången ifrån ett ämne till
ett annat voro talrika“.2
Preussiske konungen såg i denna utgång sina farhågor be-
sannade, att Gustaf Adolf “betjänat sig af min föregående kor-
respondens endast för att draga ut på underhandlingen eller
snarare för att ändtligen komma till den brytning, han sedan
lång tid tillbaka haft i sinnet och förberedt“.3 “Om jag hade
1 Fredrik Vilhelms instruktion för Kalekreuth d. 12 juni 1806, tryckt
i Ranke, ”Denkwürdigkeiten etc.” V: 333 f.
2 Kalekreuths båda rapporter till Fredrik Vilhelm d. 20 juni äro tryckta
i Ranke, ”Denkwürdigkeiten etc.” V: 337 f. — Sv. reg. till Stedingk d. 22 juni
1806.
3 ”Le Roi de Suède . . , n’a d’autre dessein que de brouiller les car-
tes et de rallumer le feu de la guerre sur le continent.” Preuss. reg. tili Goltz d.
.23 juni 1806. Berlin.
Göteb. Högsk. Årsskr. IX. 1. r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:24:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gcpreussen/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free