Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 CARL GRIMBERG
senaste bref den 22 augusti. Visserligen, skrifver han, hade
hans trupper ännu ieke utrymt Lauenburg, och ett försök
mot detta land skulle vara ett angrepp. ”Men låtom oss kom-
ma öfverens om en sak, hvars sanning är obestridlig: det är
icke på själfva saken, som vår misshällighet beror, ty för visso
beror Hannovers öde hvarken af de preussiska eller de svenska
truppernas vistelse på denna lilla jordfläck, som vi efter hvar-
andra innehaft. Det synes snarare, som om en ’point d’hon-
neur’ söndrade oss. En handfull käcka svenskar har måst
vika några tumsbredder för en öfverlägsen styrka. Nå väl,
låtom oss vara uppriktiga och billiga! Sedan fyra månader
tillbaka äro mina hamnar blockerade af Ers Maj :ts flotta, utan
att jag hittills fått något slags upprättelse därför. Skulle det
icke gå an, att vi båda tillstode, att vi gjort hvarandra någon
skada och på samma gång fattade det beslutet att begrajva i
glömska våra ömsesidiga klagomål. I stället för att utan nytta
skada hvarandra gifves det nu så mycket att göra för mänsklig-
heten och för våra folk”. Fredrik Vilhelm slutar med att förbe-
reda på att kejsaren af Ryssland säkerligen skulle inom kort
förelägga konungarne förslag till förlikning, hvilka anstode
dem båda.1
Gustaf Adolf kände sig ej tilltalad af det sunda förstån-
dets språk. I sitt svarsbref, skrifvet den 24 augusti, beklagade
han, att de enda medel, som funnes, till en rättvis försoning
blifvit afvisade. Han ville ej vidare besvära (”importuner”)
med några förslag, lycklig i medvetandet att ej hafva något att
förebrå sig, ”emedan Jag ingenting underlåtit af det, som bort
bidraga till detta ändamål, utan att likväl afvika från hvad
ärans obestridliga skyldigheter föreskrifva Mig”.2
Dock ljusnade det inom kort. Fredrik Vilhelm hade
fått allvarligare saker att tänka på. För den från väster ho-
tande faran offrade han skenet och lät Gustaf Adolf få sin vilja
fram. Den 29 augusti hugnades denne med det budskap från
Löwenhielm, att hans styrka två dagar förut inryckt i Ratze-
1 C. C. ”Kongl. och Furstl. pers.” — Original i ”Acta etc.” Berlin.
Svensk öfversättning i ”Historisk tafla.” I : Bil. n:o 28.
2 C. C. ”Kongl. och Furstl. pers.” — Original i ”Acta etc.” Berlin.
Svensk öfvers. i ”Historisk tafia etc.” I: Bil. n:o 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
