Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i slutet af 1812 Landshöfdingeplatsen i Stora
Kopparbergs län, hvilket embete han i tio år beklädde. Få
Landshöfdingar torde hafva öfverträffat honom i nit för sitt län
och i insigtsfull omtanke för dess väl i alla riktningar;
säkerligen ingen i kunskap om detsammas alla förhållanden.
Den framgår ur en mängd embetsutlåtanden, som från hans
Landshöfdingetid finnas bevarade och i främsta rummet af
den underdåniga Berättelse om Stora Kopparbergs län, som
han efter slutad förvaltning afgaf och som länge med rätta
ansågs såsom ett mönster för dylika berättelser. För
Regeringen var han ofta besvärlig. Han fordrade, att länets
behof skulle beaktas, sedan han på dem fästat
uppmärksamhet, och om han fick emottaga okloka befallningar, så
lydde han dem icke alltid, men alltid sade han om dem
Regeringen sanningen. Han var ock en Konungens
Befallningshafvande, som icke tillät någon att gripa sig i embetet.
Detta embete satte han högt, och särskildt påminte han
ofta, icke utan stolthet, att han var Dalarnes höfding.
Det var Dalarnes redbara allmoge, som ingaf honom
det förtroende till Sveriges Bondestånd, som utgör ett af
de genomgående dragen i Järtas politiska trosbekännelse.
"Jag har svårt", skrifver han i sin ofvannämnda berättelse,
"att föreställa mig någon menighet med en innerligare
känsla för laglig ordning och med en stadigare aktning
för sina domare och styresmän, ifrån de högsta till de
lägsta, än denna sjelfständiga och i sitt yttre stundom
sträfva allmoges. Under tio år och deribland tvenne, då
en allmän nöd kunnat leda till förtviflan, har jag icke, vid
ett enda tillfälle, erfarit hos densamma någon trotsighet
emot lag och lagliga befallningar. Nog hafva händelser
förefallit, då jag behöft att göra min myndighet gällande
eller att visa mig missnöjd; men aldrig har någon folkhop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
