Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sedan i akvarell. I musikväg var han valthornist
och sångare med en behaglig röst samt började såsom
gift att spela violoncell, hvarpå han efter ihärdiga
lektioner förvärfvade en rätt vacker talang såsom amatör.
Men med en hastigt tillväxande familj blefvo
tillgångarna småningom otillräckliga för att hålla
uppe det alltför gästfria huset, som var ett kärt
tillhåll icke blott för artister utan äfven för
en mängd släktingar och vänner. För att öka sina
inkomster slog sig nu min far med den största
ifver på landthushållning, på samma gång som han
sökte minska utgifterna. Han lyckades också till
en viss grad med båda delarna. Allt ställdes på en
verkligt sparsam fot, och egendomens afkastning höjdes
genom odlingar och ett rationellt åkerbruk, hvilket
senare dock på den tiden till en stor del berodde
på osäkra experimenter, som voro kostsamma. Debet
och kredit ville aldrig gå rätt ihop, och under nära
tjugu års tid visade sig snart sagdt vid hvarje års
bokslut ett större eller mindre deficit. Upptäckten
häraf vållade alltid en djup grämelse, och under
några dagar hördes ej min fars klingande skratt,
som eljest så ofta lifvade hans omgifning. Men
som han var i hög grad optimist, repade han snart
åter mod och uttänkte besparingar, som kunde göras
på den ena sidan, och förbättringar på den andra,
hvarigenom jämnvikten skulle återställas, och sedan
inskränkte sig affärsbekymren, till nästa bokslut,
blott till svårigheten att skaffa penningar till
löpande utgifter. Men äfven dessa bekymmer voro ofta
ganska stora, och säkerligen var det deras åskådande,
som ingaf mig den förskräckelse för skulder och dåliga
affärer, som jag anser mig hafva att tacka för min
ständiga sträfvan att icke råka i sådana.
Af Finspong, däruti min far ägt hälften, sålde
han redan vid köpet af Stjernholm en sjettedel till
Wetterstedt, och senare vid olika tider äfven de båda
andra sjettedelarna, den sista efter Wetterstedts död
till hans arfvingar. Därmed gick den sista andelen af
detta stolta herresäte från den De Geerska släkten,
som skapat det och ägt detsamma i två hundra år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
