- Project Runeberg -  Minnen /
I:9

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomen (1818-1828)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framtand började lossna, knöts därom en stark tråd, som
man själf fick gå och rycka uti, till dess den föll ut, och
flugan var intjänad. En tolfskilling vankades på
födelsedagen och lika mycket på marknadsdagarna. Då man
kunde läsa rent och skrifva sitt namn, fick man en
silfverriksdaler. Sedan gossarne kommit i skolan, hade de tolf
skilling i månadspengar.

Ingen förmenades att gråta tyst af smärta eller
missnöje, men skrika tilläts endast i ett visst rum. Var detta
händelsevis upptaget, så anvisades för tillfället ett annat
skrikrum. Ingen fick följa med bort till ett främmande
ställe förr än han pålitligt upphört att skrika. Genom
salongen fingo barnen icke gå. Endast då det var främmande
eller musik, fingo de stå vid dörren men aldrig sitta i det
rummet. Förmaket var dock det finaste rummet, ty för
att salongen skulle vara ett godt musikrum, funnos där
hvarken mattor, gardiner eller taflor utan glas. I de andra
rummen fick man ej heller luta sig emot bord, än mindre
mot någon människa, som ej gifvit lof att rasa. Aldrig
sitta upp med fötterna eller väga på stolen, och alltid stiga
upp för de stora. Uppe i rummen skulle man alltid vara
ren om händerna och torr om fötterna, men ute gjordes
ej därpå anspråk.

Salen och barnkamrarna voro de enda rum, i hvilka
det fick lekas, dock under regnväder äfven i korridorerna.
Bågar och starkare blåsinstrumenter fingo dock endast
nyttjas utomhus. Om vintern skulle åtminstone gossarne
vara ute minst en timme hvarje dag och fingo då kläda
sig efter behag. Blott då man skulle åka, tillsågs, att man
hade nog på sig. Med sina hvardagskläder fick man fara
huru illa som helst men i de bästa icke företaga något,
som kunde skada dem. När hvardagskläderna blifvit slitna,
förstärktes de utvändigt med svart skinn på de ställen,
som mest nötas. Hvad som blef urväxt gick i arf till den
närmast yngre. Man fick ej »kälta», d. v. s. begära något,
som en gång blifvit nekadt; och det togs ej heller väl, om
man begärde något utom den vanliga ordningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free