Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomen (1818-1828)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke gärna kyrkans dogmer under debatt och tog icke
heller religionen såsom en känslosak. Jag minnes, hvilket
oerhördt uppseende det väckte, då en kringresande
predikant i Nyköpingstrakten talade för samlade folkmassor ute
på fälten.
Vårt barndomshem Stjernholm var oss obeskrifligen
kärt. Egendomen med en areal af omkring 4000 tunnland
utgjordes till största delen af en i Östersjön söder om
Nyköping utskjutande halfö, som omgafs af en mängd större
och mindre holmar. Klipphällar och en i allmänhet icke
högväxt barrskog upptogo det mesta af marken, men
mellan dem insköto behagliga slätter med kullar beväxta af
ek och björk. Längst inne i viken låg herrgården. Ett
väldigt stenhus var byggdt på en hög gråstensfot i två
våningar och en frontispis, med en fasad af 13 glest sittande
fönster och ansenlig bredd samt brutet tak, men det hade
ändå ett mera vänligt än imponerande utseende. Invändigt
löpte korridorer i båda våningarna genom byggnadens hela
längd och beredde särskilda ingångar till de flesta rummen.
I en stor farstu i öfre våningen, som om somrarna
begagnades till matsal, upptogs en vägg af porträtter i hel figur af
Karl XI och Karl XII, den förstnämnde, rikshushållaren, i
den dyrbaraste skrud, och den andre, förstöraren, i den
enklaste soldatdräkt. Inuti våningen funnos vackra taflor,
till en del från den dyrbara Finspongssamlingen, och bland
annat satt öfver vårt frukostbord i salen ett stort jaktstycke
af Snyders, som nu finnes i Nationalmuseum och hvars
hjortar och hundar äro outplånligt inpräglade i mitt minne.
För penningebehof såldes småningom de dyrbaraste taflorna.
Utsikten var ingenstädes vidsträckt. Åt ena sidan såg
man hafsviken, fortsatt af en äng och begränsad på den
andra högre stranden af skog. Åt andra hållet hade vi
våra närmaste lekplatser i en stor trädgård, innesluten af
stensatta kanaler, en körsbärsträdgård på terrasser och den
så kallade »Abrahamsgården», med gräsplaner och
ruddammar. Därintill låg den stora i fyrkant byggda
gråstensladugården med den mystiska skogklädda Redbacken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
