Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Linköpings skola (1828-1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämnmod än informatorns ständiga frågor, om vi fröso,
och föraktliga utrop om »fryskycklingar», då vi
tillstodo det. Vi svarade därför hellre, att vi icke
gjorde det, och fingo då förmaningar att icke förkyla
oss men ingen upplysning om hvad för sådant ändamål
var att göra, utom att vi på gästgifvargårdarna
tvingades att dricka varmt »äggöl», som vi funno
öfver all beskrifning afskyvärdt men kanhända var
ganska nyttigt.
Under dessa och senare resor var jag ofta vittne till
de gräl och slagsmål, hvartill gästgifvargårdarna
den tiden voro vanliga tummelplatser, i synnerhet på
den stora stråkvägen mellan Stockholm och Skåne, där
trafiken före järnvägarnas tillkomst var synnerligen
liflig. Det var sed att hafva ett eget reshumör,
helt olika med det vanliga. Till och med min far,
som eljest var en fromsint man och särskildt hatare af
allt öfversitteri, var som ett rytande lejon, då han
kom på resor. Om hållkarlen icke passade på, om de
beställda hästarna icke voro framme på ögonblicket,
om skjutsbonden ville hafva en hösäck med på vagnen
eller han klagade, att vagnen var för tung o. s. v.,
utbröt den resande i en storm af ovett och svordomar,
som vanligtvis voro starkare i samma mån, som hans
sak var orättvis. Bönderna, ehuru väl kunniga om
sina rättigheter, voro i allmänhet fogligare och
kunde till och med hålla till godo med en eller
annan örfil, om hållkarlen i hopp om drickspengar
tog den resandes parti. Men voro de skjutsskyldiga
samlade i något större antal och den resande icke
syntes vara en hög herre eller hade stort följe,
så var det icke rådligt att tala ur en alltför hög
ton; och många gånger voro bönderna också å sin
sida retsamma. Det var den tiden en skyldighet att
vara försedd med pass, men detta försummades nästan
alltid, och om en resande var alltför pockande eller
ohöflig, så begärde hållkarlen att få se hans pass,
och då detta icke kunde visas, nekades honom skjuts,
— åtminstone till dess han blef höflig.
Till en välbeställd resandes utstyrsel hörde för öfrigt att
hafva hängande utanpå kappan en skinnpung med löspengar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
